När jag klev upp imorse hade jag en härligt pirrande känsla i magen, det var idag Rolf-Göran Bengtsson och Casall skulle in på hoppbanan och slåss om OS-medaljerna. Att sätta på datan och mötas av alla artiklar, bilder, statusuppdateringar och blogginlägg om en skadad häst och en grusad medaljdröm var långt ifrån hur jag hade tänkt mig dagen. Att kolla på finalen, speciellt efter att dom andra svenskarna åkt ur i första omgången var helt plötsligt inte lika roligt. 

Även om det är tråkigt för oss hästmänniskor och speciellt för "RGB" och hans team så tycker jag han ska ha all cred. Han är än världsstjärna, en världsetta, men för honom går ändå hästen före. En sann förebild! 

BILDKÄLLA