En händelse som inträffade nästan precis när denna blogg var nystartad, en händelse jag aldrig kommer att glömma! ...min lillebror klev ner i ett hål med kobajs. 

Hela förra sommaren stod det två stycken hästar utanför våran dörr. Dit fick vi gå när vi ville och borsta eller bara mysa. Det gjorde jag och min lillebror bara någon dag efter att dom hade kommit... jag stod och kliade en av hästarna - då hörde jag Dogge säga med nyfiken röst, "tror du man kan gå här Victoria?". Jag hinner inte ens vända mig om innan jag hör ett högt och förvånat - "OJ!". 

Det jag får se när jag vänder mig om är en syn jag aldrig kommer glömma. Där står han med kobajs upp till knäna, han har alltså klivit ner i en stor pöl med dynga. Så mycket som jag skrattade då har jag nog aldrig skrattat. Det gjorde Douglas också, tills han upptäckte att hans foppatoffel blev kvar där nere i hålet - då började han stortjuta. Jag skrattade inte mindre för det och det slutade med att mamma fick fiska upp stöveln med en staketstolp. Då blev Douglas glad igen och förstod det roliga i situationen, men det tog ändå ett bra tag innan jag hade övertalat honom att ställa upp på dessa bilder: 
Den grunblå geggan är alltså kobajs och det som döljer sig där under är den saknade och återfunna foppatoffeln.