... ljusare - mörkare, men Rasmus är sig ändå rätt lik! 

Jag insåg att det var mycket mindre nervöst att kolla på finalen i fälttävlan om man såg det genom kameran. Så från Saras ritt har jag ett x-antal bilder. Från slutet av banan har jag en bild från varje galoppsprång tror jag... 
 

 Detta är hindret som skiljde ekipaget från guldet, när dom landar ligger bommen fortfarande kvar....
    
 När Sara sedan vänder sig om, då faller bommen retligt till marken.
 

Men så vadå? Ett OS-SILVER, det är fantastiskt, en otrolig prestation. Även om första tanken var "F*n" + en massa andra fula ord så är det helt makalöst bra när man tänker efter en gång till. 

 
Nu får alla hästmänniskor njuta av detta några dagar, sedan hoppas vi på fler ridsportmedaljer att gjädjas åt. 

Självklart så måste den första svenska medaljen under OS tas av en ryttare, vem har kunnat tro något annat? Skämt åsido, vilken otrolig prestation av Sara Algotsson Ostholt och Wega. Helt fantastiskt, idag är jag en väldigt stolt ryttare! Att det sedan är Sveriges första medalj gör bara det hela ännu bättre, ridsporten gör större och större avtryck i media.

Vad hände egentligen? Det var över en vecka sedan jag sist loggade in på blogg.se. 
Jag åkte ner på stallet förra måndagen, och där blev jag helt enkelt kvar hela veckan. Dom var endast tre stycken på lägret vilket gjorde att jag också fick bo där under veckan. Eftersom dom var så få var det en stor del av hästarna som inte gick, därför fick jag också rida några hästar under veckan. Förra veckan var helt klart den bästa veckan på hela sommarlovet, det finns inget bättre ställe än stallet. 

Nu har jag också lyckats blivit sjuk. Feber till och från, hosta, huvudvärk och en helt igentäppt näsa - det är precis så jag vill spendera som sista dagarna i juli... som tur är finns OS. Har suttit bänkad framför tv:n hela dagen idag, det är självklart fälttävlan som gäller. Tyvärr blev det ju ingen medalj för laget, men nu håller jag alla mina tummar och tår stenhårt för Sara Algotsson Ostholt och Wega. 

Efter denna långa och oplanerade bloggpaus ska bloggen nu sättas igång ordentligt igen, vänta er ordentligt uppdatering - jag har närmare 1000 bilder från den föregående veckan. 

När vi var på Järvzoo träffade jag en liten kompis, en väldigt söt en faktiskt! 

Inatt blev det inte många timmars sammanhängande sömn... somnade vid halv 3 efter att ha kollat klart på andra säsongen av Gosip Girl, vaknade igen vid 4 och kunde inte somna om fören klockan halv 7 pga en hemsk mensvärk. Försökte sova så länge som möjligt, men vid halv 1 var det lika bra att kliva upp. Innan det hade jag tyvärr vaknat några gånger till. Usch, så här trött var det längesen jag var. 

Tack vare detta kommer jag inte göra alls mycket idag, bara ta det lugnt. Jag har också insett att jag inte har varit på stallet under hela denna vecka, jag måste därför verkligen ta mig dit imorgon. Då börjar ett nytt läger, långrittsläger tror jag att det är. 

Världens bästa! 

Nu är jag hemma efter middagen på restaurangen. Jag åt pasta carbonara, ska jag vara helt ärlig så tyckte jag inte att det var särskilt gott. Turligt nog tog jag ett vitlöksbröd till förrätt så jag blev någorlunda mätt iallafall. Efter att vi hade ätit så åkte vi förbi Delsbo på vägen hem och handlade därför blev vi borta längre än vad jag hade trott. Kvällen spenderas framför datan och sedan får vi se om jag kryper ner i sängen och kollar på några avsnitt av Gossip Girl eller om jag blir kvar här. Just nu känns det mest lockande att krypa ner framför tv:n, så det lutar åt det. 

Söta Loppan

Ridskolehäst på Delsbo kör- och ridsällskap
Född 2001 
e. Taras Thunder
u. Gentle Flash
ue. Springs Nougat 
Dartmoor 
118,8 cm 

Loppan är en otroligt söt, liten B-ponny som nu har jobbat på DKRS under några år. Små barn som gillar fart passar perfekt på henne, för springa fort, det gillar hon. Men om man rider ordentligt kan hon bli riktigt fin och lugn. Jag tror att man behöver hitta knapparna ordentligt på henne för att kunna få henne just lugn.

Jag har bara ridit denna söta ponny en enda gång och det var flera år sedan. Det var när hon och hennes halvsyster Windfall precis hade kommit till ridskolan. Då i början red jag Windy några gånger, dom var inte mycket utbildade, kunde inte galoppfattningar och så vidare. Jag red alltså Windy, men en gång bytte jag och Hanna, som då red Loppan. Det enda jag gjorde var att skritta henne lite. Hon är inte alls lika kraftig som sin halvsyster så jag kände mig alldeles för stor på henne. Det är alltså den enda erfarenhet jag har av att rida Loppan. 

Som jag skrev tidigare är hon en riktigt "fart och fläkt"-ponny. Jag och Gustav har nog aldrig blivit så förvånade som när Gustav skulle tävla henne i Hudik. Loppan gick hur snällt som helst in i transporten och stod blick stilla under tiden vi gjorde i ordning henne, det var inte så förvånande för hon är otroligt snäll när man håller på med henne. Däremot gick hon hur lugnt och fint som helst på både framridning, framhoppning och även inne på banan. Det var nästan så att jag stod utanför banan och tyckte det gick för sakta, så lugn har jag aldrig sett henne. Hon såg liksom ut att tycka det var roligt att vara ute och tävla, hon skuttade snällt över hindrena, samtidigt som hon tog det väldigt lugnt och fogligt. 

I stallet är hon hur trevlig som helst att hålla på med, står lugnt och snällt - det är helt enkelt inga problem.

Jag tycker jag har utvecklats i mitt fotograferande, men framför allt min redigering på ett år. Hur tänkte jag på vissa bilder egentligen? Då har jag ändå valt bilder som jag kom ihåg att jag var riktigt nöjd med och bilder från i år som jag inte är speciellt jätte nöjd med... Mellan dessa bilder är det nästan på pricken ett år. 

Vatten - 2011

Vatten - 2012

2011

2012

2011

2012

2011

2012

Idag blev det inte en lika tidig morgon som igår, men runt 11 var jag iallafall uppe. Gick ner och satte mig genast och spelade tv-spel med lillebror, en helt okej start på dagen. 

Hela familjen ska senare idag åka och fira att mamma och pappa börjar jobba på måndag... jag förstår inte riktigt logiken i det hela, varför skulle man fira att semestern är slut? Men, jag klagar inte. Att åka på restaurang och äta god mat gör jag mer än gärna. Vet inte riktigt vart vi ska åka än, men något ställe med god mat ska vi nog hitta. 

Började för ett tag sedan med det otroligt sega arbetet att placera alla inlägg i rätt kategori. Frågan är varför jag gjorde om dom från första början... Jag har hållt på i en timme, men bara hunnit med 2 sidor - tror jag har tagit lite för många pausar. Bara sisådär 52 sidor kvar. 

Random bild på mig och Casper

- Vad man gör under dagen, dagens outfit och ibland kanske något inlägg om en åsikt man har. 

Kolla sedan istället på en bra hästblogg, vad innehåller den? 
- Dagens outfit, ridbilder, åsiktsinlägg x1000, ännu mera bilder, många inlägg ska det vara. Däremot inlägg om vad man har gjort under dagen anses många gånger tråkiga... 

Varför är det egentligen såhär, varför ska vi hästmänniskor göra det så krångligt. Från början var bloggarna till för att använda ungefär som en dagbok, fast man delade med sig av den på internet. Nu för tiden ska en bra hästblogg innehålla så väldigt mycket mer. Jag tror att det beror på att det finns så otroligt många hästbloggar att välja mellan. Nu är ju inte jag så väldigt insatt i "modeblogg-världen", men jag har fått för mig att det finns färre större sådana. Av dom jag läser/har läst, så är dom så otroligt mycket mer okomplicerade. 

Vill man komma någonvart, om man vill bli en stor hästbloggare så måste bloggen innehålla många olika saker. Jag själv läser inte bloggar som bara skriver om dagens ridpass, utan jag vill ha en salig blandning. Vi har nog helt enkelt blivit bortskämda. Det finns väldigt många riktigt bra hästbloggar med många bra och intressanta inlägg per dag, det finns helt enkelt ingen anledning till att läsa bloggar som inte har det. 

Åsiktsinlägg är mitt, och jag tror många är med mig, absoluta favoritinlägg att läsa (och faktiskt också att skriva..). Det skapar väldigt många gånger också "debatt" i kommentarsfältet, vilket jag tycker kan vara intressant och läsa och vilket också säkert är roligt för bloggaren själv. Åsiktsinlägg tycker jag gör bloggen mer personlig, vilket gör att jag vill stanna på bloggen. Att läsa en blogg utan personlighet är enligt mig riktigt tråkigt. Att bloggen har en personlighet betyder inte för min del att det måste finnas en massa bilder på personen i fråga, det är texten som ska skapa personligheten. 

Självklart ska inte en blogg innehålla bara åsiktsinlägg, men det ska vara en bra blandning. Därför läser jag ingen modeblogg dagligen, jag tycker inte den blandningen finns där. Vi hästmänniskor ligger där ett steg före, hästvärlden har intressantare bloggar med en bättre blandning. Det ska vi vara stolta över, även om vi kanske har gjort det lite väl krångligt... 

Bilden har ingenting med texten att göra.

Mitt utkast består nu av dessa inlägg. Jag har fixat iordning info och bilder på alla ridskolehästar, nu ska jag bara skriva om dom också. Idag får ni klara er utan ett inlägg, men imorgon kommer det upp ett. Någon speciell som ni vill att jag ska skriva om tills dess? 

Godmorgon! Eller ja, jag har faktiskt redan varit vaken i en hel timme. Jag är riktigt stolt över mig själv. Igår klev jag ju också upp tidigt och då märkte jag hur mycket längre dagen faktiskt blev. Jag är beredd att göra mycket för att sommarlovet ska bli lite längre... 

Idag är det fredag, igen, snart är ännu en vecka slut. Detta har varit en otroligt slapp vecka, jag har inte gjort någonting speciellt alls egentligen. Varit med familjen och ridit Athena en gång, så har i princip denna vecka sett ut + att jag har varit barnvakt två kvällar. En sådan här vecka har faktiskt varit otroligt skön, jag tror den behövdes. 

Även idag ska jag bara ta det lugnt. Det är soligt även idag, men tyvärr blåser det rätt mycket vilket gör att det inte känns så lockande att lägga sig på soldäcket och sola - inte heller att bada känns som något man vill göra. Jag får helt enkelt ta dagen som den kommer. 

Datan vill absolut inte ladda upp några bilder, så ni får tyvärr klara er utan. 

Klockan 10 i morse var jag på plats hos Madde och Hilma. Jag var faktiskt inte alls så trött som jag hade väntat mig, det börjar jag känna av mer nu på kvällen. Fixade iordning Athena och sedan red vi iväg. Vi red faktiskt en runda som jag aldrig hade ridit förut, men den var trevlig. 

Hästarna skötte sig, som vanligt, super bra. När vi red förbi några hus så reagerade helt plötsligt båda hästarna och hoppade åt sidan. Vi trodde först att dom fjantade sig, men sedan upptäckte också vi "faran". Ungefär 50 grisar dök plötsligt upp ur skogen, i den hage som vi trodde var tom - inte konstigt att hästarna reagerade. Grisarna verkade väldigt sällskapliga och hade nog mer än gärna följt med på turen dom också. Så är det att bo på landet. 

Det var iallafall väldigt mysigt att rida så "tidigt" på morgonen. Det var väldigt fint väder, men det hade inte hunnit bli för varmt. Hade inte bromsarna funnits så hade ridturen varit helt perfekt, men nu gör dom ju tyvärr det. Jag och Hilma klarade oss väldigt lindrigt undan, det var hästarna som fick ta hela smällen. Äckliga bromsar... 

Ännu en bild på en lerig Athena, måste verkligen ta med kameran dit någon dag! 

Ligger på altan med mini-datorn i det härliga vädret, molnen förstör lite... men just nu är det varmt och soligt. 

Denna filur hittade vi i älgarnas "matskål", otroligt söt! Jag vet inte hur många gånger den tittade upp och ner.

Ridskolehäst på Delsbo kör- och ridsällskap
Född 2000
Import från Danmark 
Varmblodig ridhäst 
160 cm 

Casper är alltså den häst som jag rider allra mest på ridskolan. Det var faktiskt inte alls längesen jag började rida honom "på riktigt", någon gång i våras red jag honom på lektion för första gången på många år. Sen dess har jag fortsatt rida honom på lektioner och jag trivs super bra med honom. 

Att rida honom är ganska enkelt, om man inte kräver så mycket, då lunkar han på och byter gångart när man ber honom - men inte mycket mer än så. Vill man att han ska göra något mer så får man rida ordentligt, detta tycker jag gör honom till en väldigt bra ridskolehäst. Lugn och trygg med nybörjare och kräver mer av dom med ridvana. Jag tycker att han är lättare att hoppa än att rida dressyr på, det beror nog på att han tycker att det är roligare att hoppa. 

Casper är den häst som jag mitt "höjdhoppsrekord" på, antingen 105 eller 110 cm, jag minns inte riktigt. Tack vare honom har jag fått ett självförtroende i hoppning som jag inte alls hade innan, då jag tyckte att 70 cm var högt. Han är en trygg häst att hoppa, men även här kräver han att man rider ordentligt. En av dom få gånger han stannat med mig, jag ramlade av och landade på fötterna så kände jag verkligen hur fel jag hade ridit. Jag släppte iväg honom och lät honom gasa mot hindret helt utan stöd = han stannade, helt rätt av honom eftersom jag vet att jag inte kan rida honom så. En ärlig häst som hoppar om man rider ordentligt. 

Dressyren, då tycker jag att han är mer svårriden. Man får verkligen kämpa för att han ska gå bra, men när man väl har fått igenom honom så kan han gå riktigt bra. Det är helt enkelt mer jobb i dressyren än i hoppningen. 

I stallet kan han vara lite surig, men jag tror han bara testar om han kan skrämmas. Säger man åt honom istället för att bli rädd så ger han sig på en gång och kan bli riktigt go att hålla på med. Enligt mig är han verkligen en superhäst, jag gillar honom otroligt mycket! Världens bästa Lindholms Casper♥

Klockan är strax halv 10 och så här tidigt har jag nog inte klivit upp på hela sommaren. Fast jag vet förstås inte om halv 9 räknas som tidigt egentligen.. skulle inte tro det va? 

Nu ska jag iallafall åka och rida Athena. Jag vet inte vad vi ska göra för någonting, men det betyder att jag har någonting att blogga om när jag kommer hem. Uppdateringen kommer komma under förmiddagen iallafall, jag har förberett ett tidsinställt inlägg för att ni ska ha någonting att läsa under tiden jag är borta. 
Athena och hennes förra ägare

Det slutade med att det var två pojkar som jag är barnvakt åt ikväll. Jag klagar absolut inte, det gör ju att dom kan roa sig själv. Jag har nu spelat 3 olika spel med dom och nu sitter dom framför tv:n och spelar tv-spel. Därför passar jag på att blogga. 

En otroligt härlig kväll. Tänk om vi hade kunnat bo i södra Sverige istället... du hade vi haft det myggfritt. Det är varmt och skönt, men det är omöjligt att vara ute utan att bli uppäten av myggen. 

...under dom senaste dagarna, ja egentligen dom senaste veckorna har jag känt mig trött tidigt på kvällarna. Det dåliga vädret har liksom gjort att allting har blivit tråkigt. Att planera att göra någonting utomhus har bara varit att glömma, för det skulle ju ändå regna. Allting har bara kännts jobbigt och trist, sommarlovet har flygit iväg utan att det har varit någon sommar överhuvutaget. 

Idag har det däremot varit sol nästan hela dagen, iallafall inget regn. Det gör en sån enorm skillnad. Man kan vara ute hur mycket man vill, vilket leder till att man blir så mycket piggare. Jag hoppas verkligen att detta väder håller i sig under den tid som är kvar av sommarlovet. Det skulle vara helt underbart! 
Skillnaden är gigantisk! 

Jag har funderat på en sak under en längre tid nu. Jag har "fått in" ett tips om att skriva om ridskolehästarna på DKRS, alltså att ge varje häst ett eget inlägg. Jag har ridit allihopa, mer eller mindre och skulle nog kunna få ihop ett inlägg om varje häst. Vissa inlägg skulle bli längre än alla eftersom jag har ridit vissa enbart 1 gång, medans jag har ridit andra hur mycket som helst. 

Jag ska fundera ett litet tag till, men som det känns nu är det något som jag kommer göra. Vore det intressant att läsa om? Ett gäng av ridskolehästarna: 

... eller den lyste iallafall. Nu har den tråkigt nog gömt sig bakom en massa stora moln. Jag passade därför på att sola lite så fort jag bara vaknade, några minuter fick jag i solen iallafall. Idag vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Jag ska ev. vara barnvakt igen ikväll så det blir nog bara att vara hemma och ta det lugnt hela dagen. 

Bloggen ska hinnas med ordentligt, just nu har jag en ordentligt blogglust. Hoppas att det håller i sig! 

Om jag skulle köpa något nytt till min hästgarderob just nu skulle det vara ridbyxor, utan kardborre längst ner... några stövelstrumpor skulle också komma till användning. 
Ingen av dessa saker är egentligen speciellt nödvändiga just nu, men det skulle sitta fint ändå. Jag har rätt många ridbyxor, fast bara 1-2 st som jag trivs riktigt bra i - ett par till skulle därför inte sitta fel. Stövelstrumpor har jag 2 par och jag verkligen älskar dom.

Ett par ridbyxor från Hööks, 679 kr
 
Ett par stövelstrumpor från kingsland, 3-pack, 199 kr HÄR 

Hemma ifrån en supermysig dag på Järvzoo och skulle precis sätta mig och redigera bilderna... tror ni att jag hittar USB-kabeln? Nä, den är spårlöst försvunnen, publicerar bilder här så fort jag hittar den. Iallafall så såg vi alla djur förutom just järven, lite ironiskt eftersom djurparken heter järvzoo. Allra sötast var björnungarna och fjällrävarna, vargarna går inte heller av för hackor. Jag har otroligt mycket bilder på björnarna och vargarna, dom befann sig allra närmast staketet. 

Ikväll är jag barnvakt. Det är inte alls ett så jobbigt arbete, just nu är Douglas placerad framför en film och där blir han nog kvar i minst 1 timme till. Får se vad vi hittar på under kvällen, men att uppdatera bloggen ska jag nog allt hinna med. 

Nu kör jag återigen på lite bloggtips! 

Först, Sandra och Hanna's blogg - dkrsryttare.blogg.se
Båda två rider på samma ridklubb som jag som ni kanske förstår på namnet, finfina bilder och bra texter. Nu har uppdateringen också börjat komma igång ordentligt. Tycker verkligen att ni borde titta in där! 


Sedan har vi Mimmi's blogg - horsepics.blogg.se
Mimmi hade tidigare sin ponny Twix nere på stallet, men flyttade för några år sedan. Därför är det roligt att kunna följa henne på bloggen. Den utveckling som dom två har gjort tillsammans är enorm. Hon skriver också bra inlägg och har fina bilder, jag tycker absolut att ni borde kika in här också! 

Idag åker jag iväg på en mysig utflykt med familjen, vi ska åka iväg till Järvzoo. Jag kommer att roa mig med att fotografera så bilder kommer att finnas att visa er här ikväll. Har ingen aning om hur länge vi blir borta, men jag uppdaterar när jag kommer hem och jag har fixat tisinställda som kommer upp under dagen. 

BILDKÄLLA 

På ridskolor finns det ett fåtal, om ens någon kille. 
I världseliten finns det massor, kanske till och med fler killar än tjejer.
Varför är det så? 

Jag tror att det beror på att tjejer och killar är olika, eller egentligen att människor tycker olika. För oss tjejer är det helt okej att mysa i stallet med hästarna i flera timmar, att fläta manen med rosa rosetter och ha hästen som en bästa kompis. Tanken på att killarna skulle göra samma sak är orimlig för dom allra flesta vilket jag tycker är fel. Varför ska inte killen få stå i boxen med hästen, ha den som bästa vän? 

Detta tror jag är anledningen. För att hästkillar ska bli accepterade av allmänheten tror jag att dom måsta satsa ordentligt. Dom måste vilja tävla högt, annars är det fånigt. Det verkar ju häftigare att hoppa höga hinder än att skritta runt i skogen. Killarna som vågar, för jag tycker dom är riktigt modiga som står på sig, känner sig nog många gånger tvingade att satsa hårt. Något liknande måste det ju vara eftersom majoriteten av hästtjejerna försvinner när man kollar på eliten, men eftersom det är ungefär lika många killar som tjejer där betyder det ju att killarna hänger kvar. 

Jag tycker att fördomarna som finns mot killar som rider är riktigt tråkiga. Tänk om alla sveriges killar skulle få testa på att rida, iallafall jag tror att många skulle tycka att det var riktigt roligt. Fast frågan är ju då om dom skulle våga fortsätta, om dom skulle orka stå emot trycket utifrån. Jag tycker det är trist att så få killar rider, iallafall på ridskolenivå och vi måste vara rädd om dom fåtal som finns. Den "tjejsportstämpel" som har hamnat på ridsporten tycker jag borde suddas ut och försvinna. Jag kan inte förstå varför det skulle vara en tjejsport egentligen... 

Jag kan iallafall säga att jag är otroligt imponerad av dom killar som rider, att dom står på sig mot dom hårda ord som dom säkert får emot sig - att dom orkar fortsätta att kämpa.   
Gustav får stå för bilden även idag. 

Ridsporten är en otroligt häftig sport. Det blev ännu klarare för mig när jag igår kollade igenom gamla bilder och upptäckte dessa två hästar, riktiga motsatser till varandra. En biffig och rejäl, en annan smäcker och mindre - men dom kan tävla mot varandra, i samma klass och på samma tävling. Det måste ridsporten vara rätt ensam om. Det spelar ingen roll hur du ser ut eller är byggd, alla kan vara med. (Detta gäller ju faktiskt både häst och människa)

Men dessa bilder tycker jag verkligen visar hur olika hästar kan vara, men dom tävlade alltså mot varandra i samma klasser. Jag tycker att båda två är riktigt fina, men på olika sätt.

Måndag, vecka 29. En ny vecka vilket betyder ett nytt ridläger, denna vecka är det ett allroundläger nere på stallet. Några dagar ska jag allt ta mig ner dit och jag hoppas verkligen på bra väder denna vecka. Förra veckan blev det inga bilder alls pågrund av äckelregnet. 

Tråkigt nog känns det som att jag håller på att bli sjuk. Ont i halsen och huvudet, samt hosta - vilket kanske inte är så konstigt tack vare dom dyngblöta fötterna jag kom hem med både i fredags och i lördags... jag vill inte bli sjuk! Då försvinner ju ännu mer av detta sommarlov. 

Om 16 dagar har jag tillgång till min lägenhet. 

Om 37 dagar börjar jag gymnasiet. 
Jag kan inte säga annat än att detta sommarlov har flygit iväg i superfart. 

Går man in på sportbladet nu för tiden finns nästan alltid en ridsportartikel högt upp. Nu är dom heller inte korta, med innehåll av bara några meningar utan ofta långa med flera olika "tilläggsartiklar - otroligt roligt om ni frågar mig.

Detta tycker jag bara verkar sjukt konstigt och jag förstår absolut inte vitsen, just denna uppmärksamhet kanske inte är den bästa? 
 
BILDKÄLLA 

Skulle jag få chansen skulle jag byta dessa regniga sommardagar mot underbara vinterdagar på direkten. I vintras längtade jag otroligt mycket till sommaren, men det var inte riktigt så här jag hade föreställt mig den. Soliga vinterdagar, galopperandes i snön slår regniga med hästlängder! 

Åk till en ridskola, vilken som helst i Sverige - där finns bara ett fåtal, om ens någon kille med hästintresse. Kolla på en världscuptävling - där består halva, om inte en större del av startfältet av killar/män. Hur kan det komma sig, är det inte lite konstigt?

Varför tror ni att det är så? Ett inlägg om detta kommer upp imorgon! 
Gustav, en kille inom hästvärlden

Jag är en person som läser många olika bloggar varje dag, jag inspireras mycket av det och det är också roligt att jämföra dom olika bloggarna med varandra - ingen är den andra lik. 

En blogg som jag har börjat läsa nu under senaste tiden är fotopaulina.blogg.se. Hon uppdaterar bra, med otroligt fina bilder och intressanta texter. Jag tycker verkligen att alla borde titta in på henne blogg nu på en gång.  Att hon sedan rider islandshäst tycker jag är roligt, lite annorlunda jämfört med andra bloggar. 

Mamma hittade en skiva med ett gammalt redigeringsprogram på tidigare idag, självklart måste jag testa det fortast möjligt. Perftekt med något sådant att roa sig med när regnet öser ner utanför fönstret. Bloggar gör jag senarare! 
EDIT: Jag upptäckte efter bara några minuter att det inte var något för mig, jag får hålla mig till Picasa ett tag till. Det betyder istället att jag kan använda tiden till bloggen, vilket kanske är mer välbehövligt. 

Igår var det full fart som gällde från det att jag klev upp tills jag gick och la mig. Det kändes därför så otroligt skönt att jag hade fixat iordning ordentligt med tidsinställda dagen innan, så att bloggen hölls igång. 

Vid halv 11 åkte jag ner till stallet för att kolla lite på lägret denna vecka. Hon som skulle ha haft teorin blev tvungen att åka av privata anledningar så jag och Gustav fick rycka in och jobba lite. Vi hjälpte till när dom tog hand om hästarna före och efter ridning och sedan hade vi också två teorilektioner. Jag visade hur man knoppade och Gustav visade lite andra "uppsättningar". Mr Bean stod inne och eftersom han hade precis lagom lång man för att knoppa var det honom jag tog. Han vilar just nu eftersom han är skadad, men nu fick han jobba lite ändå samtidigt som han blev ompysslad - han verkade njuta ordentligt. 

Efter det var det full fart hem som gällde. När jag hade fixat mig åkte jag till stämman och var med kompisar, en riktigt härlig fartfylld dag helt enkelt! 
Mysiga Bönan. 

 

När jag först såg denna bild tänkte jag "Åh, vilket misslyckat foto". Nu har jag kollat på den längre och flera gånger och börjar så smått ändra min tanke. Egentligen ser den rätt häftig ut, mystisk på något sätt. 
Men frågan kvarstår, misslyckad eller inte? 

Dessa saker invigdes i tisdags då jag var iväg och red Athena, jag kan inte vara annat än nöjd! 

Ridbyxorna: Var lite stela i början, jag trodde aldrig att jag skulle ta mig upp på Athena utan stege. Jag gick runt lite i dom hemma, gjorde lite knöböj och andra rörelser som fick pappa att tro att jag blivit tokig. Döm min förvåning när jag kom upp utan problem på första försöket. Dom blev alltså mjuka väldigt snabbt, men samtidigt inte för mycket. Dom var otroligt sköna att rida i, jag är mycket nöjd! 

Tröjan: Finns inte så mycket att säga egentligen. Den var skön, satt bra och jag trivdes i den. Ångrar nu när jag är hemma att jag inte köpte en i grått också, jag tycker den är riktigt snygg.

Handskarna: Jag kan inte säga att dom var "wow", jag har prövat och använt skönare handskar. Men dom är absolut godkända, dom funkar att rida i. Dom är inte obekväma, men samtidigt inte jättesköna. Vilket jag visste när jag köpte dom och kände redan när jag prövade dom. 

Stövelstrumporna: Även dessa använde jag, även om dom inte fick vara med på bild denna gången. Jag är totalt nerkärad i strumporna, jag hade mer än gärna köpt på mig ett helt gäng i olika färger. Jag förstår inte hur jag ska kunna rida i vanliga ridstrumpor igen... iallafall inte nu på sommaren, så skönt att inte fötterna och benen kokar när man har ridit klart. 

Jag hade bråttom, en slarvigt fotad "outfitbild"... inte ens färgarna ser ut som dom ska.  

Det märks vem som är familjens datanörd, även om alla numera använder min användare så finns ingen av deras "favoriter" med på denna sida. Det kan väl inte vara för att jag sitter vid datan mest, nej absolut inte. Jag tror det beror på att jag går fram och tillbaka mellan alla sidor hela tiden, jag får iallafall hoppas på det. *önsketänkande*...

Jag följer så ofta jag kan med på tävlingar, både hopp och dressyr, och vissa gånger kan det kännas så orättvist. I detta inlägg tar jag mest upp hopptävlingar.

Vissa rider helt ärligt som krattor, sliter, slår och sparkar... men hästen är otroligt duktig och ställer upp och hoppar bra ändå. Det spelar ingen roll hur snäva svängar ryttarna tar, hästen hoppar iallafall. Skulle hästen däremot stanna, då blir det slag med spöet och kickar med sporrarna. På hästen som alltid ställer upp annars och nu antingen har tröttnat eller inte kunde hoppa ur det absolut omöjliga läget ryttaren givit till hästen. Är det rättvist? 

Om jag ska vara ärlig så har jag mest sätt detta på ponnytävlingar. Visst, jag har inte följt med på så mycket hästtävlingar, men jag tror skillnaden är stor. Pressen från föräldrarna är nog större vissa gånger, sedan är det nog bara helt enkelt så att man lär sig att den ridningen inte funkar med tiden. 

Det är inte bara orättvist mot hästen i fråga utan också mot konkurenterna. Det finns många ryttare ute på tävlingarna som rider riktigt bra, dom rider mjukt och är ett team med hästen. Dessa ryttare förtjänar vinsterna och placeringarna, men oftast tas dom av ryttarna som rider hårt, fast med än duktig häst. Jag tycker det är otroligt orättvist, så borde det verkligen inte vara. Därför tycker jag stilbedömning är bra, men det finns några brister även där. Domaren kanske gillar speciella sorters ekipage eller något liknande. Det är inte heller helt rättvist och visst är det roligt att tävla på tid - men det borde absolut inte gå ut över hästarna, det måste lösas på något sätt. 

Något som jag har tänkt på är att man borde införa en ny sorts hopptävling. En tävling där man inte använder sporrar, spö eller skarpa bett. Jag är absolut inte emot något av dessa, jag använder det själv, men jag är emot det när det används på fel sätt - när det leder till obehag för hästen. Vissa gånger behövs det, men det missbrukas otroligt. Några tävlingar om året tycker jag därför tävlingar utan dessa hjälpmedel borde hållas. Jag tror att det skulle kasta om resultatlistorna rejält, hela tävlingen skulle också se trevligare ut. 

Tyvärr medför också dessa problem. Vissa hästar funkar helt enkelt inte på ett vanligt tränsbett utan trivs på något helt annat. Därför tycker jag att man borde kunna söka dispens för just bett, men spö och sporrar skulle alla få klara sig utan. 

Detta tror jag skulle leda till mer rättvisa tävlingar. Dom som rider ordentligt, men kanske inte lika snävt som dom som inte gör det har också chans att vinna. Det kanske skulle vara värt att pröva? 

Ryttaren och hästen på bilden har ingenting med texten att göra.

Regnet det öser ner och jag och Douglas har börjat dagen ute på altan och spelat en massa sällskapsspel. 
Idag har jag ingenting planerat, ska färga håret och blogga - annars vet jag inte. Längtar otroligt mycket till imorgon/i helgen då det är bjuråkerstämman. Det känns som jag inte har varit med vännerna på evigheter, vi har ju varit iväg på semester och så... otroligt efterlängtat alltså! 

 


 

Ni anar inte hur skönt det har varit att bara ta det lugnt idag. Nu på kvällen började även molnen lätta och solen började ta sig igenom, på vissa ställen är det numera även blåhimmel - fortfarande, och klockan börjar närma sig 11. Kanske kommer min efterlängtade sommar till slut, just nu ser det lovande ut. 

Jag har verkligen inte gjort någonting idag. När vädret började bli bättre blev jag så glad att jag tog med mig kameran ut och knäppte uppemot 200 naturbilder. Några ser faktiskt väldigt fina ut på kameran, bjuder på dom imorgon. Nu ska jag fortsätta min otroligt slappa onsdag, sitta vid datan ett tag till och sedan kanske kolla på något avsnitt av Gossip Girl. Tar saker som kommer idag, underbart skönt - sådana dagar behövs! 
Bild från förra sommaren

Därför har bloggen legat åt sidan. Det enda jag har gjort är att kolla på Gossip Girl och suttit ute ett tag. Idag regnar det iallafall inte, men sommarkänslan vill inte infinna sig. Om bara några veckor börjar jag gymnasiet, helt sjukt... 

Regnet kunde inte hålla sig undan under våran ridtur, men det duggade bara - så det störde inte speciellt mycket ändå. Jag red alltså Athena, tillsammans med Hilma på Morton och Moa på Myggan. Vi red ut på en mysig tur som tar lite mer än n timme. Athena skötte sig väldigt bra även denna gång, hon var bara ytterst lite fjantig. Den fjantigheten betydde att hon stannade och kollade ett ögonblick när vi skulle förbi ett par kor, jag lät henne göra det och efter bara några sekunder gick hon förbi när jag drev lite. Alltså inte något speciellt egentligen. 

Ridturen var otroligt mysig, sådana saker gör att man glömmer bort det otroligt dåliga vädret. Väldigt välbehövligt eftersom jag verkligen inte varit på bra humör tack vare vädret dom senaste dagarna, det som att sommarlovet bara springer iväg utan att det är någon riktig sommar...

När vi kom tillbaka efter ridturen följde jag med till Mitt Hjärta, där skulle Lillan, en av deras ponnyer behandlas av en kiropraktor. Jag har aldrig sett en sådan behandling förut så det var spännande. 
Athena

Myggan

Morton

Lillan 

Bilder på hela hästgänget, enligt mig livar bilder upp inlägg otroligt mycket! 

 

  

Nu åker jag iväg och rider Athena. Hoppas att vädret håller sig någorlunda i skinnet och att vi slipper regnet som nyss vräkte ner utanför fönstret. Bloggar när jag kommer hem och under tiden kommer det upp ett tidsinställt med inköpen i hästväg från Gekås. 

Jag kollade igenom bilderna från lektionen då mamma fotade och kunde inte låta bli att visa dom här, min stil under avskrittningen är *host*... stilig! Eller så inte, bjuder fullt ut. 

Det ska tydligen regna fram tills nästa måndag, vad är det för ett sommarlov? 
Jag vill kunna bada och framför allt sola... jag vill bli brun. Nu kan jag ju inte ens åka ner till stallet och knäppa kort utan att kameran skulle få vattenskador. Nä, den svenskan sommaren är inte min favorit just nu. 

Två inlägg om vädret samma dag, men jag måste få gnälla av mig lite här på bloggen. Hur härligt ser inte detta ut?

När jag plockade upp det vi handlade i Ullared så kröp Douglas helt plötsligt ner i den stora väskan och låg där och viftade på tårna. Nyss ropade mamma ner mig och då låg han i den och kollade på tv, med förklaringen att det var mysigt. Jag förstår inte vad det är som är så mysigt med en väska, men alla tycker väl olika... 

 

 
 
 Thihi, så söt bild! 
 
 
 

Under några få ridlektioner föregående termin hade jag med mamma som fotograf. Bilderna blir av otroligt blandad kvalité, men numera får hon ofta bra fokus och skärpa på dom. Det som saknas nu är att hon ska fota i rätt ögonblick, speciellt på hoppbilderna är det avklickat i fel moment. 

Douglas har när mamma fotograferat fått låna kameran en kort stund då och då. Hur är han som fotograf då? Han är helt enkelt tvärtom om man jämför med mamma. Han fotar i rätt sekund, men skärpan och fokusen är lite sisådär. Tänk om dom kunde dela med sig till varann? Då skulle ju bilderna bli riktigt bra.

Vad är lättast, lära mamma och fota i rätt ögonblick eller att lära Douglas att ta bilder med fokus? 
En av mammas bilder: 

En av Douglas bilder:

Detta spel köpte Douglas på Gekås och det är vad vi har roat oss med idag. Jag måste säga att det är lite smått roligt och djuren är otroligt söta. En perfekt sysselsättning en regnig sommardag, även för en femtonåring... tur att jag kan skylla på att det är Douglas som vill spela.

Ni vet dom där hagbilderna som jag skulle ta igår... det blev inte så mycket av den saken. Det hände mycket annat eftersom Emma och Sandra red upp till torget och så vidare, men dessa bilder lyckades jag ta:

Regningt och supertråkigt väder, hästarna var inte heller på det mesta modell-humöret, så dom blev som dom blev.

Efter denna sommar kommer jag vara en riktig mästare på att måla, idag var det mamma och pappas sovrum som stod på schemat. Efter några timmars målande är jag nu vitprickig lite överallt, men klar! 

Jag har ingen aning om vad jag ska hitta på mer idag. Eventuellt kanske jag packar upp det jag handlade i Ullared och fotar det, är inte helt säker än. Annars blir det bara en mysdag inne med TV:n och datorn, vädret är dåligt och det kommer nog börja regna vilken minut som helst så det passar bra med en sådan dag idag. 
Jag har otroligt många härliga vattenbilder från denna dag, fina Loppan! 

Idag blev Emma, en av ridlärarna på stallet årets Delsbostinta och Sandra fick ett ungdomsstipendium. Dom red därför upp till torget för att ta emot utmärkelserna där, Emma på sin häst Tille och Sandra på ridskolehästen Evita. Jag följde med, med kameran såklart, dom var så otroligt fina! 
Jag har fler bilder att bjuda på, men dom kommer en annan dag. 

Om man är någons förebild, någons idol eller en person som många bara ser upp till, har man då ett ansvar att föregå med gott exempel - måste man då vara en god förebild och rida med ridhjälm?

Där är min åsikt delad. Är man en elitryttare, en så stor ryttare att man tävlar världscupen till exempel, då tycker jag att man har det ansvaret. Dessa människor är ju också vuxna och jag tycker då att man borde förstå innebörden med att man rider utan hjälm - både för sin egen säkerhet, men även andras. Men det är ju egentligen inte bara ryttarnas fel, om det fanns en regel för att man måste ha hjälm på tävling så skulle nog alla ha det. Eftersom så många barn och ungdomar ser upp till dessa ryttare tycker jag intresset borde finnas från förbundet att dom föregick med gott exempel och tog säkerheten i första han, men tydligen inte... 

Den diskussion som går hett på hästbloggarna just nu är om "dom stora" måste vara förebilder. Detta tycker jag är en annan sak faktiskt. Dom är (oftast) unga, i många fall så unga att föräldrarna har ansvar för dom. Dom startade säkerligen inte bloggen för att bli förebilder för mindre barn utan för att dela med sig av sitt hästliv. Det är deras/deras föräldars val om dom ska rida med hjälm eller inte. Det är också deras val vad dom lägger upp på sin blogg, det är inte något som läsarna kan lägga sig i. Enligt mig så måste dom inte tvunget vara en god förebild, även om det självklart är bra om dom är det. 

Det är helt enkelt ens eget val hur man vill göra. Även om jag tycker att elitryttarna borde föregå med ett gott exempel så är det ändå deras eget val. Jag tycker därför att förbundet borde kunna ta tag i saken. Jag tror också att det är ett grupptryck, tar alla andra av sig hjälmen om dom vinner, då vill inte någon annan strunta i det. 

Är barnet så litet att det vill härma idolen till 100 % måste föräldrarna kliva in och ta sitt ansvar. Vill dom inte att barnet ska rida utan ridhjälm så får dom ta tag i det och förklara varför. Många saker som hästbloggare gör är positivt att ta efter, men långt ifrån allt. Man får helt enkelt vara uppmärksam, helst som förälder till mindre barn tror jag. 

Men min åsikt stå kvar, jag tycker det är rent ut sagt korkat att rida utan hjälm! Tyvärr verkar det som att det ska behöva hända en allvarlig olycka för att folk ska förstå det, om dom ens skulle göra det då... 

Under sommarhalvåret har ridbanan på stallet väldigt lätt för att börja damma om den inte vattnas regelbundet. Detta är såklart inte bra för varken häst eller ryttare, det är verkligen inte roligt att rida i... men, jag som fotograf kan inte låta bli att ändå tycka om det litegrann. Ibland blir det riktigt coola effekter! 
Bilder på Therese och hennes ponny, hoppträning förra sommaren

Efter att ha njutit hemma i min egen säng en hel natt bär det av till mitt "andra hem", stallet. 
Jag har inte varit där på snart en vecka så det ska bli otroligt skoj att åka dit igen, ska umgås med folk och sedan följer kameran med också. Förhoppningsvis har jag med mig lite mysiga hagbilder sedan. 

Det kommer upp tidsinställda hela dagen, bilder och åsiktsinlägg väntar! 

Jag sitter hemma, vid min dator - med stor skärm, med min säng bara några meter härifrån där jag ska få sova inatt. Som jag har längtat. Även om det är otroligt mysigt och roligt att vara på semester så är det minst lika skönt att komma hem också. 

Vi har ett x-antal påsar med oss ifrån Ullared, jag har köpt väldigt mycket både ridkläder och vanliga kläder som jag ska visa här på bloggen imorgon. Jag orkar inte fixa med det ikväll utan nu ska jag istället ta tag i ridlägerbilderna från förra veckan. Dom ska redigeras och skickas. 
Dessa bilder ska jag ta tag i nu, ett hoppass för andra gruppen.

Efter 6 timmars bilåkande närmar vi oss nu Stockholm. Räknar med att vara hemma runt 7-8 ikväll, då blir det mer uppdatering! 

En händelse som inträffade nästan precis när denna blogg var nystartad, en händelse jag aldrig kommer att glömma! ...min lillebror klev ner i ett hål med kobajs. 

Hela förra sommaren stod det två stycken hästar utanför våran dörr. Dit fick vi gå när vi ville och borsta eller bara mysa. Det gjorde jag och min lillebror bara någon dag efter att dom hade kommit... jag stod och kliade en av hästarna - då hörde jag Dogge säga med nyfiken röst, "tror du man kan gå här Victoria?". Jag hinner inte ens vända mig om innan jag hör ett högt och förvånat - "OJ!". 

Det jag får se när jag vänder mig om är en syn jag aldrig kommer glömma. Där står han med kobajs upp till knäna, han har alltså klivit ner i en stor pöl med dynga. Så mycket som jag skrattade då har jag nog aldrig skrattat. Det gjorde Douglas också, tills han upptäckte att hans foppatoffel blev kvar där nere i hålet - då började han stortjuta. Jag skrattade inte mindre för det och det slutade med att mamma fick fiska upp stöveln med en staketstolp. Då blev Douglas glad igen och förstod det roliga i situationen, men det tog ändå ett bra tag innan jag hade övertalat honom att ställa upp på dessa bilder: 
Den grunblå geggan är alltså kobajs och det som döljer sig där under är den saknade och återfunna foppatoffeln. 

Alla blogg.se's kor invaderar min blogg... sjukt irriterande! Jag hade skrivit ihop ett långt och fint inlägg, men då kom kossorna och därför får ni klarar er utan uppdatering ikväll.

En av ridskolans hästar, Rasmus, är en häst med många egna idéer.  
Några av dessa saker har jag lyckats fånga på bild och det känns därför som något värt att skriva ett inlägg om. För det första kan jag verkligen säga att Rasmus är en underbar ridskolehäst. Med dom mindre och oerfarna ryttarna går han så lugnt så lugnt (kanske lite för lugnt ibland...), man skulle aldrig tro att han kan hitta på några bus. 

När det däremot kommer upp lite mer erfarna ryttare på hans rygg kan han tända till lite mer. När man gör något som han tycker är extra roligt kan det komma en "Rasmus" - prutt, ett konstigt hopp och sedan fräser han iväg. Dessa skutt är något som jag tror att man vänjer sig vid. Första gången som man är med om det och inte är beredd så är det några stycken som fått tugga grus. Jag har inte gjort det, men han har inte heller gjort en ordentlig "Rasmus" med mig någon gång.

Han har också kommit på hur han ska göra för att slippa bada och istället äta gräs på stranden. Han reser sig helt enkelt och snurrar runt i en liten gullig piruett. Han ställer sig inte högt utan bara precis lagom så att han hinner vända sig om. 
Men som skrivet, Rasmus är en super ridskolehäst och trots sina lite roliga idéer så har han tävlat i både hoppning och dressyr med olika ryttare. 

Jag missade det på det rätta datumet, men den 17 juni fyllde min blogg 1 år. Grattis! 
Egentligen är det helt otroligt att jag har hållt ut i ett år, det trodde jag aldrig när jag började. Men nu är jag ordentligt fast och jag tycker det är riktigt roligt. Nu när jag har bloggat så pass länge så tror jag inte att jag skulle kunna sluta. Jag skulle nog sakna det alldeles för mycket.
Min allra första header... 

Första dagen på Ullred avklarad, massa kläder och även ridsaker har inhandlats. 

Visar bilder när jag kommer hem... det blir mååånga bilder. Nu sitter jag i stugan med lillebror som inte ville gå tillbaka till varuhuset efter den långa dagen. Vi kollar på fångarna på fortet samtidigt som jag fixar med bloggen.

Detta är alltså den andra delen, nu är det dags för min åsikt om att elitryttare rider utan hjälm. 

Om vi då börjar med hoppryttare. Dom rider ju tack och lov än så länge fortfarande med hjälm inne på själva hoppbanan, men på prisutdelning och i vissa fall på framridning/hoppning åker den av. I hoppningen så tycker jag det borde vara en regel att hjälm ska bäras hela tiden när man sitter på hästen. I mitt tycke borde det vara mindre risk för olycksfall på själva hoppbanan. På framridningen vistas flera hästar samtidigt och hästarna påverkas lätt av varandra. Att sedan ta av hjälmen på prisutdelningen tycker jag är rent av korkat, många hästar som samtidigt ska gallopera runt - olyckor händer så lätt och varför inte bära hjälm när det är "högrisk"?

En olycka händer så lätt, och hjälmen åkte av... det kunde ha gått branog mycket värre! 
*Jag hittade filmen HÄR.


Dom som tävlar elitdressyr (heter det så?) bär aldrig hjälm, inte på framridningen, inte på banan och inte på prisutdelningar. Det finns nu några stycken som har börjat använda hjälm och jag tycker dom ska få all cred man bara kan ge dom. Jag hoppas verkligen att fler följer deras exempel och att alla om några år ska bära detta skydd. 

När jag var på Strömsholmtävlingarna så stod jag mest vid hoppbanan, men jag såg många dressyrryttare som skrittade till och från banan. Dom red alltså när det var ponnyallsvenskan bland en massa ponnyryttare, vissa ponnyer galnare än andra - men dom bar inte hjälm. Väldigt idiotisk tycker jag. Sjävlklart är det otroligt fint med hatt, men är det verkligen värt det? 

Dessa ryttare är förebilder för så många ryttare runt om i världen, därför tycker jag att dom borde kunna föregå med det goda exemplet att rida med en ridhjälm på huvudet! 

Våran semestertripp i år är otroligt dålig tajmad, vilken vecka som helst hade funkat - men inte denna...
Det är nämligen fälttävlansläger på stallet denna vecka. Det läger under sommaren som är allra roligast och det enda jag inte vill missa. Det är så otroligt roligt att fota uppe på terrängbanan. Hoppas året går fort och att det snart är nästa sommar och nästa fälttävlansläger igen. Tur att det är roligt att åka på semester också! 

Just nu ligger jag i soffan i våran stuga här i Ullareds stugby, en liten men fin stuga bor vi i.
Vi har faktiskt hunnit med en hel del sen vi kom fram. Först så spelade vi minigolf, det är verkligen inte min grej! Fast jag vann iallafall över mamma som sköt bollen ut från banan, in i buskar och sedan inte kunde vara med på dom avslutande hålen. Vi tjejer i denna familj är helt enkelt inte bra på minigolf. 

Vi har också hunnit med att vara in på själva Ullared, affären alltså. Det är otroligt stort! Massa saker ÖVERALLT... vi handlade i princip ingenting idag, så jag ser verkligen fram emot imorgon. Jag tyckte det var väldigt mycket folk där nu på eftermiddagen/kvällen, men enligt mamma var det nästan tomt jämfört med vad det har varit dom gånger hon har varit här. Morgondagen kan bli spännande! 

 

Idag åker jag och familjen iväg på årets semesterresa, vi ska till Ullared! 
Det är kanske inte det mest optimala semesterstället, men ni anar inte hur roligt det ska bli att åka dit. Jag ska handla väldigt mycket, undra om vi får plats i bilen på vägen hem? 

Vi ska också åka till Falkenberg och kolla på teatern där. Ni vet, med Dag-Otto, den otroligt roliga brevbäraren. Han har sedan länge varit en idol i våran familj. Tyvärr är inte den karraktären med i år, men jag tror nog att det blir väldigt roligt att kolla på iallafall. 

Vad har jag hittat på för roligt på en sommarlovsmåndag? Jag har målat cirka 35 brädor! 
Ni anar inte hur långtråkigt det är. Dom första timmarna gick det bra, men sedan gick mitt headset i två delar när jag fastnade i en av brädorna. Då var det helt plötsligt inte lika roligt längre. 

Imorgon bär det av på semester, klockan 06.00 ska vi sitta i bilen. Därför ska jag nu på eftermiddagen/ikväll roa mig med att packa, städa rummet och fixa iordning tidsinställda inlägg som kommer upp under dom dagar jag är borta. Våran lilla dator kommer också följa med på resan så jag kommer kunna skriva några "live-inlägg". Vi ska sitta i bilen i ungefär 12 timmar imorgon, förhoppningsvis så har vi en dator-sladd till bilen så kan jag skriva ihop några inlägg under bilresan också. 

Nu är det målning som gäller hela förmiddagen och sedan tar jag bussen till stallet och promenerar Evita. Efter det ska jag direkt hem och måla igen, måste få klart alla brädor till morfar innan vi åker iväg på semester. Detta gör att bloggen kommer vara lite ouppdaterad under dagen, men den kommer igång på kvällen igen! 

Jag är fortfarandeinte helt hundra på vad jag tycker om det nya blogg.se, men vissa saker är underbara. 
Till exempel den lilla saken att min "autograf" alltid befinner sig längst upp av mina bilder. Annars har jag alltid fått leta igenom hela bildarkivet för att hitta den. Massa + till blogg.se för denna funktion! 

 

Just precis, mitt jobb idag är att städa våran pool. 
Den ska först och främst dammsugas och sedan ska jag även skrubba kanten tror jag. Ska försöka hinna med bloggen så mycket som möjligt idag och även fixa tidsinställda eftersom jag åker på semester på tisdag.