Igår blev jag helt överlycklig över att detta hinder hoppades åt "rätt" håll. På en inomhustävling där läktaren är på kortsidan är det oftast bara 2, max 3 hinder som hoppas åt helt rätt håll och som inte står så långt bort i ridhuset man bara kan komma. Att denna mur då hoppades mot läktaren, på ett bra ställe, var en ren lyckoträff. Bara det lilla gjorde det så mycket roligare att fota. 

Hade det varit utomhus och det hade funnits en mur med så hade jag ju helt enkelt gått runt banan och ställt mig där det passade - men det är ju lite svårt i ett ridhus. Jag tror inte att ryttarna hade blivit så glada om jag började klättra på väggarna. Ett hinder som är lite "annorlunda" är ju inte bara roligare att fota för att det är finare utan det händer ju också lite mer saker vid det. Dom allra flesta hästar reagerar ju mer på en mur än ett enkelt räcke med normala färger.