Jag saknar bloggen något otroligt och måste börja planera så att jag hinner med den ordentligt. Hela mitt liv har blivit kaos sedan jag började gymnasiet, det känns som att jag gör hur mycket som helst, men samtidigt inte någonting alls. Jag måste börja planera mina dagar ordentligt, vad som ska göras, vad som är viktigt/inte så viktigt och så vidare - detta kommer inte hålla i 3 år... 


Jag kan iallafall säga att jag älskar mitt schema, iallafall på onsdag, torsdag och fredag, tisdagarna ska vi inte prata om... det gör att början av veckan har varit väldigt stressig, men sedan lugnar det ner sig något. Att det har varit fullt upp under början av veckan märks när man kollar runt i lägenheten. Imorgon måste jag först och främst diska och städa. Annars har jag inte så mycket att göra imorgon, jag tror att jag slutar vid 2 och efter att jag fixat i lägenheten kommer jag ha gott om tid till bloggen. Ikväll har jag varit barnvakt och kom nyss hem, därför får disken vänta tills imorgon - jag är tröttare än tröttast. 

Planeringen måste vara igång tills vi börjar komma igång ordentligt med plugget, annars kommer det spåra ur totalt. 

Foto: Sandra

Varit igång från klockan 06.00 imorse och började skolan 08.05 och slutade 15.30 - träffade mamma i stan, handlade lite kläder, åkte hem och färgade håret, åkte ner på stallet och kollade på lite ridlektioner och nu har jag landat hemma i lägenheten igen.

Idag har jag hittat min "hatdag" på skolan. Flera timmars hål och jag åker hemifrån vid 7 och är hemma vid 17... värdelöst! Som tur är kan man ta en tur ner på stallet och ladda batterierna lite. Det var verkligen roligt att kolla på lektionerna idag, glada hästar och glada ryttare - precis som igår under våran lektion. 

Efter att ha klagat på dagen idag kan jag även berätta att morgondagen är fantastisk, jag har endast 3 lektioner. Det betyder att jag kommer komma hem tidigare och förhoppningsvis har mer tid till bloggen.

Nu är jag hemma efter höstens första ridlektion och återigen kan jag bara konstatera hur j*vla bra Casper är. Jag trivs så otroligt bra med den hästen. Idag tyckte både jag och han att det var riktigt lajbans.

Idag var det även öppet hus på ridskolan och ett sponsorhinder skulle invigas, så det fick våran grupp göra. Vi tog inte alls många språng, men Casper kändes superfin! Han var otroligt taggad, men kontrolerbar. Det kom några glädjeskutt och luftsprång då och då - jag tycker bara att det är roligt att han har så mycket energi, det blir så mycket lättare att rida honom då.

Sandra var där och fotade, så har jag tur så kanske jag får lite bilder? :) 

I dom allra flesta sporter är målsättningen att alla ska tävla med likadana förutsättningar, det är något som aldrig kommer inträffa i ridsporten. Pengar, för att köpa superhästar är inte allt, men det är otroligt mycket - och på den punkten kommer det aldrig bli rättvist mellan alla världens ryttare.

Detta är något som märks mest på mindre tävlingar. Har man kommit upp på elitnivå så har dom allra, allra flesta sponsorer och otroligt bra hästmaterial. Detta inlägg skriver jag inte för att klanka ner på varken dom som har råd att köpa dom där superhästarna, eller på dom som inte har det. Detta är mer en hyllning, till båda parter. Jag är faktiskt imponerad av alla som tävlar, vilka förutsättningar dom har. Enligt mig finns det ingen häst som man bara kan gå in på en hopp- eller dressyrbana och bara styra - det krävs alltid något mer. 

Om man nu har föräldrar som har råd att köpa hästar som redan gått ett x-antal SM med bra resultat, hästar som alla vet vilka dom är och har sätt förut, då krävs det mycket av den nya ryttaren. Det krävs mod, nerver och en ödmjukhet. Mod och nerver krävs för att man överhuvudtaget ska våga sig in på tävlingsbanan, för många blickar kommer att vara riktade mot detta ekipage. Alla vet att hästen kan, men frågan är om den kan med den nya ryttaren - det är den frågan alla vill ha svar på. Den nya ryttaren kanske inte alls rider på samma sätt som den gamla och då krävs det tålamod och ödmjukhet. Som ryttare kan man inte kräva att hästen ska gå in och leverera samma resultat med en ny ryttare som rider på ett annat sätt. Det kan ta lång tid att lära känna varandra. 

I det läget tror jag att man verkligen måste strunta i vad andra säger. Snacket startar säkerligen väldigt fort: "Kolla, där är hästen som hoppade SM förra året... usch vad dåligt hon/han rider!" eller "Hur kunde "hon/han" sälja hästen till den där ryttaren, dom kommer aldrig komma tillbaka till samma nivå..." Detta är bara några exempel, men snacka, det kan vi hästmänniskor väldigt bra.

En annan ryttare får en väldigt grön häst som aldrig har tävlat förut. Där gäller det att börja från absoluta botten och klättra uppåt. Skillnaden här, det är att blickarna utifrån kommer vara riktade åt andra håll. Detta ekipage kommer kunna traggla runt på låga nivåer utan, dom kan misslyckas och lyckas, men inte många kommer lägga märke till dom. Även om denna ryttare också kämpar otroligt hårt, på ett helt annat sätt så gör den det i skymundan. Det tror jag kan vara otroligt skönt, att helt enkelt få ta det i sin egen takt och slippa all press. 

Men det som gör det orättvist det är att när ryttaren lärt sig rida den rutinerade hästen, då ligger den många gånger långt före den som började med en grön häst och det kan ta länge innan den kommer ikapp. Denna ryttare kan rida många fina och felfria rundor, utan att vinna. En grön häst vill man ju oftast inte satsa allt för mycket med i omhoppningen, medans man kan göra det med en rutinerad. Även här kommer den ena parten hamna i skymundan, fast den gör minst lika bra resultat - fast inte så snäva svänger eller gasar så mycket.

Om jag skulle få välja något av detta så skulle jag välja den gröna, orutinerade hästen. Jag skulle tycka det var väldigt roligt att vara med från start och utvecklas tillsammans med hästen. Framförallt vet jag inte om jag skulle klara av att tävla en häst som alla visste vem det var, jag skulle klara mig väldigt bra utan alla blickar. Frågan är om det inte lönar sig i längden också, att få kämpa det där lilla extra... det beror nog helt på vad som passar en bäst.

Som avslutning vill jag säga hur imponerad jag är av alla tävlingsryttare, oavsett häst, nivå eller något annat. Jag är speciellt imponerad av dom som rider fina, lugna och välplanerade ritter gång efter gång och alltid leverar det eftersom det är det hästen behöver. Självklart förstår jag också att det är kul att satsa för att vinna, men då ska både häst och ryttare vara redo. 

Jag märkte nu att detta inlägg riktar sig mest mot hoppning, men självklart gäller det också dressyr eller någon annan ridsportgren. 

Ryttarna på bilderna har inget med inlägget att göra. 

 

Jag satt fast vid datan till klockan 7, men sedan har det varit ordentlig fart här i lägenheten. Jag har hunnit städa, diska och duscha, riktigt bra gjort om jag får säga det själv! 

Jag har också valt kläder tills imorgon, fast jag kan nog hinna ändra mig några gånger. Imorgon börjar på något sätt allvaret. Vi ska nu gå efter det riktiga schemat (som jag inte fattar någonting av...). Jag tror jag har lyckats lista ut att jag har sovmorgon och börjar klockan 09.20 imorgon. Detta är alltså vad jag tror och schemat stämmer inte helt ännu, fast det är ju inte mitt fel. Jag kommer inte att ta med min dator imorgon, jag hoppas att jag har förstått också det rätt... men vi har inga skåp, och vem orkar släpa runt på en dator hela dagen? 

Eftersom jag har varit så effektiv under kvällen kan jag nu ta det lugnt ett tag innan jag går och lägger mig. 
Bästa hästen, imorgon börjar ridlektionerna igen...

Idag är några av DKRS ponnyekipage i Matfors och tävlar. Jag har inte följt med dit utan istället sitter jag hemma framför en livesändning på deras hemsida, verkligen jätteroligt att kunna följa dom även om man inte befinner sig på plats. 

Tittar in här och säger hej innan jag vänder och åker ner på stallet. Jag har hunnit med att göra min andra måltid här i lägenheten, makaroner och köttbullar - otroligt avancerat! Alldeles strax ska jag byta om och cykla ner till stallet där jag ska hjälpa till på skötarlägret även idag. 

Första dagen på gymnasiet var faktiskt helt okej. Vi gjorde inte alls mycket utan det var enbart upprop och information. Jag tror iallafall att det kan bli riktigt bra med både klassen och själva skolan, även om det var lite stel idag. Så antar jag att det är för alla första dagen. Imorgon är det också mycket information och lära känna klassen, vi ska också få våra datorer. 

Random-bild.

Från att ha varit livrädd för ponnyn, gråtit mig igenom lektioner och när jag såg hennes namn bredvid mitt på ridlistan - till att spendera varje möjligt tillfälle med henne, att skutta över hinder (även om dom inte var höga...), rida ut på mysiga turer när hon skulle sättas igång, till att verkligen älska den häst jag en gång var rädd för. 

Även om jag verkligen njöt av ridlektionerna och ridturerna så är det inget som slår stunderna i hagen. Då jag kunde gå till hagen och ropa och hon glatt kom och mötte mig, om än för att bli kliad. Jag kunde stå där i evigheter, och faktiskt också Petra. Jag tror faktiskt hon älskade dom här stunderna lika mycket som jag, det verkade iallafall så på bakbenen hon lyfte för att jag skulle komma åt bättre, på huvudet som hamnade i alla möjliga vinklar och hela kroppen som började gunga fram och tillbaka när jag hittade det exakt rätta stället. Även om jag gick därifrån med träningsvärk i fingrarna och otroligt lortiga händer så var det ändå den bästa stunden på dagen. För jag fick spendera den med världens bästa ponny. 

Det blev totalt 5 år som skötare på henne - det är år som jag alltid kommer tänka tillbaka på med en otrolig glädje, en glädje över stunderna jag fick uppleva med Petra och att jag fick lära känna henne. Jag tror att alla hästmänniskor känner igen mig i vad jag skriver, för andra kanske det verkar konstigt - men för mig var verkligen Petra en bästa vän, jag tänker fortfarande tillbaka på henne som en sådan. 

När jag skriver detta inser jag vilken tur jag har. Petra är nu såld från ridskolan, men hon har hamnat hos en super trevlig och härlig familj som jag vet att hon har det toppen hos. Härifrån, där jag sitter tar det 5 minuter med bil och jag får hälsa på henne när helst jag vill. Hon kunde lika gärna bo i Skåne.... Jag var där för några veckor sedan och självklart började jag klia henne på en gång, reaktionerna från henne var exakt dom samma. 

Ingen häst har betytt eller kommer att betyda mer ♥

11.30 ska jag befinna mig i aulan på Bromangymnasiet
Upprop, säga ja när mitt namn läses upp

Sen tror jag att jag är klar, då ska jag alltså bara ta mig hem igen. Inser när jag skriver detta hur skumt det faktiskt låter, jag ska fixa mig i två timmar för att åka till gymnasiet och säga ja... 

Jag har alltså valt att gå samhälle. Mitt val av gymnasielinje var egentligen väldigt enkelt - jag har ingen aning om vad jag vill bli "när jag blir stor" och därför var ett högskoleförberedande program ett måste. För mig känns natur som alldeles för mycket plugg, jag är inte särskilt intresserad av varken ekonomi eller teknik och absolut inte av estet. Jag kan varken sjunga eller måla, helt enkelt ett väldigt stort nej. Kvar fanns då samhälle, vilket passar mig väldigt bra. Om jag imorgon skulle behöva välja ett yrke jag ska jobba med för resten av livet skulle det bli journalist, sportjournalist. Därför är samhälle perfekt och till tvåan kan jag välja inriktningen media. 

Åh, jag saknar min gamla klass - 9B... imorgon kommer det finnas en annan klass som är "min". 

Nyss hemkommen från stallet där jag har hjälpt till på skötarlägret som startade idag. Hästarna ska igång innan terminstarten så jag red Champagne och Evita. Vi skrittade först ut en sväng, in på banan och jobbade dom i skritt ett tag och sedan avskrittning runt hagarna. 

Champagne kändes faktiskt väldigt fin och jobbade på bra den stund vi red på banan. Evita fick jag inte fram från början, men efter ett tag så kändes även hon fin. Nu ska jag slänga in mig i duschen, välja kläder och sedan krypa ner i soffan, kolla på film och ladda inför första dagen på gymnasiet. 

Gamla bilder

Ridskolehäst på Delsbo kör- och ridsällskap
Född 2001
Okänd härstammning 
Svensk ridponny
140 cm 

Nästa ponny att bli presenterad här på bloggen är Evita. Evita kan vara den absolut coolaste ponny jag någonsin har träffat, både till utséende och sättet. Om jag minns rätt var hon också den ponny som jag red först när jag började ta lektioner på ridskolan. 

Hon är en ponny som är otroligt snäll. Alla kan hålla på med henne i stallet och rida henne. Hon är också en häst med två "ansikten" - en perfekt ridskolehäst som är väldigt snäll och lugn, men som kan tagga till med ryttare med erfarenhet. Evita har tävlat mycket med olika ryttare, hon har startat upp till LA och ingått i DKRS division 1 lag. Rider man henne på rätt sätt så gör hon i princip vad som helst. 

Jag har faktiskt ridit henne rätt mycket, men jag kan inte säga att vi riktigt har klickat. 3 avramlingar, på samma sätt alla 3 talar kanske sitt tydliga språk? 2 gånger när vi har hoppat studs på medellinjen och svängde åt olika håll, den andra gånger hoppade vi bana - och svängde åt olika håll. Dessa avramlingar har som ni säkert förstått inte varit Evitas fel, helt och fullt ryttarmissar från mig. Jag har provat på lite olika saker med den här ponnyn, ridit henne på lektioner ett x-antal gånger, tävlat klubbtävlingar i dressyr och jag har även ridit henne på terrängbanan en gång. Det sistnämnda var en upplevelse, Evita förvandlades till en studsboll. Det var inga rejäla bockningar utan hon hoppade på stället - hon tyckte att det var superkul och sökte verkligen hinder. 

Som jag skrev längre upp är hon en väldigt cool ponny. Jag tror nästan man skulle kunna spränga en bomb bakom henne utan att hon skulle reagera märkvärt, okej där kanske jag överdrev, men nästan. Jag minns en gång när jag nyss hade börjat på DKRS - Mystik blev rädd för en katt bredvid ridbanan och stack iväg, runt runt gick det och alla andra hängde på, men inte Evita. Jag själv satt på Ärtan och fick tugga grus, men Evita fortsatte snällt med övningen som vi hållde på med...

Imorgon börjar jag gymnasiet - jag som nyss tyckte jag bytte skola och började i Delsbo, det var nu tre år sedan. Detta sommarlovet har gått äckligt fort och det är nu alldeles för länge tills nästa.

För att på något sätt vänja mig vid att kliva upp tidigt så klev jag upp halv 9 imorse och sedan bar det av till lägenheten. Har kollat på TV och halvsovit... så så mycket tror jag inte att jag har vant mig ändå - tyvärr. Däremot har jag inte upprop förrän klockan 11.30 imorgon, ruskigt skönt. Fast, redan klockan 07.00 blir jag våldgästad, så den sovmorgonen försvann ändå. 

Eftersom jag har spenderat några dagar/nätter i lägenheten så ligger uppdateringen här på 0. Det är inte lätt att hålla igång en blogg samtidigt som man spenderar tid på ett ställe utan både internet och dator. 

Men nu är jag "hemma" igen - med över 1000 bilder från dom senaste dagarna. Igår var jag i Hudik där det var en ponnyhopptävling, så nu roar jag mig med att skicka bilder därifrån. Är det någon mer som vill ha bilder så är det bara att säga till. Jag har också lite andra bilder som jag kommer visa här på bloggen såsmåningom. 

Äntligen har det varma vädret spridit sig upp hit också, solen lyser och det är varmt. 

Egentligen är det helt sjukt... sommaren är snart slut, men det har knappt varit någon "sommar" över huvudtaget. Det har gått i princip ett helt sommarlov, utan att jag har badat i en sjö/havet. Fast det är klart, jag har ju faktiskt badat med Rasmus en gång - och jag lovar, då blir man rätt blöt. Jag kanske borde ta tag i det där. Ett dopp borde man ju ta under en sommar.

Jag tror inte riktigt att jag har fattat att sommarlovet snart är slut, om 6 dagar börjar jag gymnasiet. Jag kommer aldrig mer komma tillbaka till grundskolan. Det känns konstigt, men samtidigt så skönt och spännande. För min del tror jag att detta kommer att bidra till att jag kommer tycka att skolan är roligare. Jag har iallafall bestämt mig för att verkligen vara seriös under dessa tre år. Jag ska plugga i tid, inlämningar ska göras klart i tid och inte i sista sekunden - så var det inte direkt under högstadietiden. 

Men jag ser faktiskt fram emot att börja gymnasiet, även om det är lite nervöst så ska det bli roligt. Nu ska jag ta vara på det underbara vädret och verkligen göra saker på dom dagar som är kvar av sommarlovet 2012.

Ridturen imorse var verkligen helt underbar! Vi red en lite längre bit där det finns en längre galoppbacke där man bara kan låta hästarna galoppera på, otroligt härligt - ett bättre sätt att starta dagen på är nog svår att hitta. 

Athena skötte sig verkligen super idag. Även när vi red förbi dom "superläskiga kossorna" gick hon bara på, annars brukar hon kunna fjanta lite, absolut inget dumt, men hon brukar blåsa upp sig och trippa på snedden. Jag testade något nytt idag och ställde henne bort från korna och verkligen jobbade henne. En gång försökte hon stanna och vända sig om och kolla på dom otroligt konstiga djuren, men efter det ingenting. När vi gick igenom skogen på vägen hem fick hon gå först. Hon är så otroligt söt när hon gör det, speciellt öronen som verkligen är spetsade framåt. Det märks verkligen att hon tycker det är spännande, fast lite läskigt... 

Idag var kameran med dit, men jag har ännu inte laddat över bilderna till datorn. Jag ska ta tag i det antingen senare ikväll eller imorgon. När dom än kommer upp kan ni vänta er några härliga hagbilder. Just nu får ni nöja er med en gammal bild på en lerig Athena.

Ridskolehäst på Delsbo kör- och ridsällskap
Född 2003
e. 
u.
Förvuxen Shetlandsponny
B-ponny

Turen har nu kommit till den minsta ridskolehästen. En shetlandsponny vid namn Champagne som har vuxit över shettismåttet. Han har nu stått på ridskolan i några år och har växt in i rollen som ridskoleponny, men hans envishet och egna vilja, den är minsann fortfarande kvar. 

För det första måste jag säga att Champagne är en väldigt smart häst, han har med tiden lärt sig vilka han kan göra lite som han vill med. Är det ett mindre barn som vill rida själv på honom så får dom kämpa något otroligt, för enligt Champagne är det ju väldigt onödigt att gå ute på fyrkantsspåret - speciellt om ingen annan häst går precis före honom. Kommer det däremot upp en mer erfaren ryttare så gör han i princip ingenting alls. Ställer man ordentliga krav på honom så kan han sura ihop lite, men ger sig väldigt fort. Har man en gång visat att man kan bli sur på honom, då brukar han gå som en klocka resten av tiden.

Han är tack vare sin envishet en väldigt bra ridskoleponny enligt mig. Rider man inte riktigt ordentligt och är bestämd, då gör han helt enkelt inte som man vill. Det gör att alla barn redan från början får lära sig att rida ordentligt, vilket jag tycker är ordentligt nyttigt. I hanteringen är han otroligt snäll och kan hanteras av alla. Det enda problemet är att leda honom till hagen, när det finns gräs i närheten... slappnar man av ett ögonblick så tar han genast chansen - som sagt, en otroligt smart liten ponny. Dock tycker jag att han har börjat sköta sig bättre på den punkten den senaste tiden. 

Ett tillfälle när man verkligen märker hur otroligt snäll han är i hanteringen är när man ska sätta på hans kroppstrumpa, tillika exemtäcke. Jag tycker det är fantastiskt att dom bara går med på det dag ut och dag in. Dom tre exemhästar, Champagne, Loppan och Ärtan, vi har på ridskolan vet alla precis hur dom ska göra. Dom sticker ner huvudet i öppningen och väntar sedan lugnt på att man ska lirka ut dom. Snällaste ponnyerna! 

Allt som media skriver om ridsporten är inte negativt, kom ihåg det! Jag tycker vi hästmänniskor är dåliga på att lyfta fram dom skribenter (heter det så?) som faktiskt skriver bra och trevligt om våran sport. Egentligen är det dom vi borde lägga all energi på! 

Att han sedan kallar bommen för ribba, det gör mig absolut ingenting, hur roligt vore det om journalisterna var för pålästa? Sedan tycker jag också att vi ska göra det han skrev i slutet sant, ett jerringpris till ännu en ryttare vore inte helt fel...

KÄLLA

Nu åker jag, världens absolut minst morgonpigga människa och rider Athena tillsammans med Hilma. Jag skulle tro att vi rider ut, egentligen är det ju otroligt mysigt att rida så "tidigt" på morgonen så det ska nog gå bra - bara jag kommer upp ur sängen. 

Efter ridturen blir jag kvar i Delsbo resten av dagen. Jag har förberett ett x-antal inlägg som kommer upp under dagen, så bloggen kommer absolut inte stå tom. Nu ska den igång på riktigt igen! 

Jag ska verkligen ta tag i det nu, det var år och dagar sedan jag skickade några bilder senast. Helt omedvetet har det blivit både en bloggpaus och en "bildskickarpaus" under sommaren. 

Jag skickar till dom jag vet borde ha fått redan, missar jag er så säg bara till! 

Hur kommer det sig att så fort en ryttare och en häst visar sig i större mästerskap blir det ett väldigt liv bland journalister, människor som aldrig tidgare befattat sig med hästar - och självklart också bland oss hästmänniskor? Alla dessa personligheter triggar igång varandra något otroligt. 



Jag för min del kan finna det roande, speciellt dom okunniga kommentarerna från människor, som många gånger inte har en aning om vad dom pratar om. Det märks så tydligt på det sätt dom skriver, men på något sätt så känner vi hästmänniskor oss tvungna att skydda våran sport ändå. Jag tycker faktiskt att det är positivt, detta visar att våran sport får större plats - den uppmärksammas och fler får upp ögonen för ridsporten. För helt ärligt, jag tror inte att många av dom som fäller dessa kommentarer och skriver dessa artiklar själv skulle våga sätta sig på en häst och hoppa hinder som är nästan lika höga som hästen i fråga, så egentligen behöver vi ju inte känna oss hotade alls.

Kommentarerna högre upp är två praktexemplar. Det skulle för den delen vara väldigt roligt att se "Roffe" hoppa hinder som är lika hög som honom själv, eller för den delen se en handbollsspelare spela med bryten hand eller fot - för dom använder väl ändå inte näsan så mycket i den sporten? 

För att ta en kommentar i taget så börjar jag med den första. Varför skulle "RGB" gå in och hoppa banan utan sin lagkamrat, för det första skulle han inte klara av det (antar jag...) och sedan är Casall och han ett team, dom gör det tillsammans. Det går att jämföra med Sveriges enda guldmedaljörer i detta Olympiska Spel, om någon av dom blev skadade, skulle då den andra personen genomföra seglingen själv - jag skulle inte tro det. Eller den "oskadade" delen av teamet kanske skulle tvinga den andra att delta ändå, för det verkar vara det vissa människor tyckte att "Roffe" skulle göra med Casall, antingen göra det själv, eller delta med en skadad häst. 

Jag är medveten att vissa ser hästen som ett redskap och inte som en lagkamrat, även där känns det konstigt att delta på en skadad häst. Ta då till exempel stavhopp. Om staven skulle ha en spricka, eller kanske till och med gick av (jodå, under OS har jag sätt att även stavar har en egen vilja och skaderisk) då är det svårt att delta. Skillnaden där är att en stavhoppare får ta med flera stavar, det får inte ryttarna. Då är jag övertygad att Ninja hade fått följa med till London och hållits igång under tiden Casall presterade på banan, utifall något skulle inträffa. Om inte annat kanske "Roffe" hade fått långa Matrix av Lisen... 

Om vi sedan går över till nästa kommentar så går det inte ens att jämföra. Handbollsspelaren i fråga hade brytit näsan, inte för att trycka ner prestationen, det är imponerande, men använde han den under matchen? Casall hade en skada på "foten" och den använder han under sin insats i OS. Jag är också övertygad om att spelaren själv valde att spela den matchen. Jag tror inte att han blev tvingad av lagkamrater, tränare eller media. Om hästar hade kunnat prata, då hade det varit en helt annan sak. Då kanske Casall själv hade kunnat tala om att det inte var så farligt, nog skulle han klara av en OS-final. Men nu är det tyvärr inte så. Det enda teamet nere i London kunde gå efter var hästens kroppspråk och han visade att han hade ont. Så då gjorde dom det enda rätta. Även om inte Rolf-Göran Bengtsson och Casall tog någon medalj under OS tycker jag vi svenskar ska vara otroligt stolta över honom.

Jag vill avsluta med ett förslag som jag kanske borde ha kommit med tidigare. Hur roligt hade det inte varit om "Roffe" hade fått med sig funktionärerna där nere i London och lagt ut en sandfärgad trampolin framför varje hinder. Då hade den 160 cm långa ryttaren haft möjlighet att studsa över hindrerna. lika höga som han själv är lång, som så många föreslog. Många hade nog tappat hakan, och vi som visste vad som pågick hade fått oss ett gott skratt. Nu är inte "RGB" en "rubrikernas man" och gjorde istället lugnt och sansat en intervju tätt efter beskedet, men tänk om..

Kommentarerna som fälls om ridsporten tycker jag att vi ryttare ska ta med en nypa salt och istället skratta åt. Gör så och se det istället som något positivt. Människor ute i Sverige som säger sig vara 0% intresserad av ridsport tar sig ändå tiden att skriva någon nedlåtande kommentar, något måste det väl betyda? 

Jag har nu gjort klart en ny header till bloggen, men den blev otroligt "höstig". Därför nöjer jag mig med den jag har ett tag till, sedan får vi se hur många gånger jag hinner ändra mig innan den riktiga hösten inkommer - egentligen känns det ju som att det är höst redan nu...

Någon gång för längesen tror jag att jag skrev här på bloggen att efter varje bloggpaus/bloggsvacka skulle designen göras om. Just nu har det varit, och är fortfarande en rejäl bloggsvacka. Får jag en ny design så tror jag faktiskt att jag skulle ha mer lust till att blogga, just nu känns det lite gammalt och långtråkigt. Vi får se vad jag kan göra åt saken, sätter mig och fixar med en ny header nu på en gång, nu blev jag taggad! 

En gammal header

Under veckan jag bodde på stallet red jag en hel del, bland annat så red jag faktiskt en shettis en av dagarna. Champagne gick med i början av lägret, men skötte sig väl inte på bästa sätt - han ville göra som han ville, vilket var att göra så lite som bara möjligt. Det ledde till att hans ryttare bytte häst redan andra dagen. 

Jag och Gustav red ju några av dom hästar som inte gick lägeroch det blev alltså så att jag red Champagne en av dagarna. Jag är fullt medveten om att det är en häst som inte passar mig storleksmässigt, men jag rider honom bara några gånger om året. Han mår heller inte dåligt av det, snarare tvärtom. Han var framåt, till och med pigg under hela detta pass (tror jag red drygt en halvtimme). Han gjorde precis vad jag bad honom om hela tiden vilket gjorde att jag slutade väldigt fort, det kändes som att det var lika bra att sluta innan han blev trött. 

Jag har fått mig några goda skratt när jag har kollat på dessa bilder, det är inte det lättaste att sitta ordentligt på en sådan här liten ponny - det är mycket som kunde ha sett betydligt bättre ut. 

Fotograf: Gustav Dellhem.


Efter det korta ridpasset tog vi av honom sadeln och gick en promenad med honom som avskrittning. Vi gick ner till hamnen och även där måsta det självklart klickas lite bilder.

Jag sitter här just nu med ett internet som faktiskt verkar ha bestämt sig för att funka, underbart! 
Planerna för dagen är egentligen inte speciella. Jag ska laga mat tillsammans med lillebror, åka till lägenheten och fixa det sista så att jag kan sova där i helgen, sedan ska jag också vara barnvakt ikväll. 

Nu när jag har ett internet som fungerar kan man tro att bloggningen kommer ligga på 100. Det är jag tyvärr inte så säker på... eftersom jag eventuellt ska sova i lägenheten - där jag ännu inte har något internet kan det bli lite som det blir. 
Vad säger man... aja, jag måste ju bjuda på mig själv ibland också! 

När jag klev upp imorse hade jag en härligt pirrande känsla i magen, det var idag Rolf-Göran Bengtsson och Casall skulle in på hoppbanan och slåss om OS-medaljerna. Att sätta på datan och mötas av alla artiklar, bilder, statusuppdateringar och blogginlägg om en skadad häst och en grusad medaljdröm var långt ifrån hur jag hade tänkt mig dagen. Att kolla på finalen, speciellt efter att dom andra svenskarna åkt ur i första omgången var helt plötsligt inte lika roligt. 

Även om det är tråkigt för oss hästmänniskor och speciellt för "RGB" och hans team så tycker jag han ska ha all cred. Han är än världsstjärna, en världsetta, men för honom går ändå hästen före. En sann förebild! 

BILDKÄLLA

När jag äntligen hade bestämt mig för att börja blogga igen och blogglusten faktiskt började smyga sig tillbaka. Tack vare åskvädret för några dagar sedan så har vårat internet lagt av helt, jag hoppas verkligen att det kommer tillbaka snart. Däremot ska jag så fort vi har fixat internet till min lägenhet börja spendera stor del av tiden där och då ska även datan flyttas dit = bättre uppdatering. 

Just för tillfället vet jag inte när datorflytten blir av, men förhoppningsvis så fort som möjligt. Innan det ska jag verkligen försöka uppdatera så mycket som jag bara kan, men jag vet inte hur mycket det blir. 

Just nu infinner den sig inte här hos mig iallafall... fullt upp med att kolla på OS och att ta vara på sommarlovet som snart är slut. Men när jag väl sätter mig med datan och skriver så är det ändå roligt, jag vill verkligen hålla i gång bloggen - men tiden räcker inte riktigt till. 

Igår var jag iallafall ute på två mysiga uteritter. Först red jag Athena tillsammans med Sandra, vi tog en lugn runda och det gick bra även om Athena tyckte att får och kossor var rätt läskiga. Tille skötte sig super, men när vi galopperade lyckades han trampa av sig en baksko så då var det bara att vända och gå hem. 

Idag är det OS som gäller till 100%, jag har lånat med mig morfars data och sitter i lägenheten och följer hoppningen. Två fina rundor av Jens och Henrik, Lisen föll tyvärr av. Senare ska jag iväg och även idag rida Athena. 

Kollar på OS nu, sedan bär det av till Delsbo. Först ska jag och Sandra åka och rida, jag ska rida Athena. Vad vi ska göra har jag faktiskt ingen aning om, vi får se helt enkelt. Efter det åker jag till ridskolan och rider ut 
Tille en sväng, tillsammans med mamma som promenerar med. 

Var i lägenheten vid halv 9, gick in dit en snabbis och cyklade sedan ner till stallet. Där hade alla lägerbarn börjat göra "sina" hästar fina, med blommor i man och svansar, inför avslutningen. När deras föräldrar kom hade dom en liten uppvisning, dom red en bana med slalom, bommar, ett litet hinder och så vidare. Jag hjälpte till nere på banan och gick med två av barnen, dom två som delade på Loppan. 
Denise och Loppan

Efter lägeravslutningen åkte jag, Sandra och Gustav upp på Ede och köpte mat för att sedan sätta oss i cafeterian på ridskolan och kolla på OS - självklart på dressyren. Jag måste erkänna att det faktiskt är segt att kolla på dressyr, speciellt efter att för några dagar sedan kollat på fälttävlans olika moment. Självklart blir det roligare att kolla på svenskarna, men idag var det ju bara Minna Telde som deltog. 

Dagen avslutades med ett härligt kvällspass på Tilles rygg. Vi red dressyr på utebanan, han kändes faktiskt riktigt fin på slutet. Han är verkligen superrolig att rida och jag är så tacksam för att jag får göra det. Gustav var med och fotade så bilder kommer imorgon. 

Ridskolehäst på Delsbo kör- och ridsällskap
Född 1997 
Okänd härstammning 
Svensk ridponny 
137 cm

Nästa ridskolehäst i listan får bli Rasmus. Ponnyn som då och då får smeknamnet Humlan. En humla borde ju inte kunna flyga, och Rasmus "borde" inte kunna göra som han gör. 

När han går nybörjarlektioner så ser han ofta ut att vara världshistoriens segaste häst, kommer det däremot upp en rutinerad ryttare kan han bli hur fin som helst - i både hoppning och dressyr. Vet man hur man ska göra för att få honom att tagga till, då skulle man nog kunna få honom att göra vad som helst. Rasmus har tävlat mycket i ridskolans hopplag tillsammans med Sandra, dom har startat upp till LA tillsammans. Han har också startat några dressyr tävlingar och även inom dressyren kan han bli sjukligt fin.

Jag har under mina år på DKRS ridit Rasmus väldigt mycket. Dressyr tycker jag verkligen om att rida på honom, det är så härligt att känna när han verkligen börjar trampa på i traven - då känns det verkligen som att sväva fram, en otroligt härlig känsla. För att få honom dit måste man rida som bara attan, men efter det har man en häst som lyssnar på minsta vink. Detta har jag fått känna på några gånger och då känns det verkligen otroligt bra. Att hoppa honom tycker jag däremot inte alls om. Jag har inte kommit på tekniken och det funkar helt enkelt inte. Jag får inte igång honom ordentligt och det blir då världens kråkhopp. 

Rasmus är en ponny med sina egna idéer. Hans "Rasmusar" är välkända, men kan komma som en chock för dom som innan inte har upplevt dom. Han pruttar, sedan flyger han iväg i ett hopp framåt - jag har inte förstått vad han egentligen gör... det ser riktigt roligt ut iallafall, frågan är om han vet vad han gör? Han har också sin egna specialitet när man badar med honom. När man har kommit ut en bit i vattnet, gör han en vändning/resning upp mot stranden. Efter det har han inte bråttom upp alls, så han helt enkelt bara tycker det är roligt när det plaskar. 

Detta är en ponny med två olika sidor, en nybörjarsida och en sida för ridvana ryttare. Han är helt enkelt en väldigt bra ridskolehäst, det är enligt mig precis så det ska vara.

Ridsporten tar större och störra plats i media, det märks på både det ena och det andra sättet. 

Under invigningen av dom olympiska spelen märktes det, ordentligt. För det första var det, som jag hoppas att alla vet, Rolf-Göran Bengtsson som var fanbärare. Ridsportens egna kung. Det visar att "icke-hästmänniskorna" har börjat insett ridsporten och "Roffes" storhet. Jag tror också att det är vi hästmänniskor som verkligen har sett till att vi får denna uppmärksamhet, vi har gaddat ihop oss och tillsammans gör vi ridsporten större även utanför stallväggarna. Om inte annat märktes det när Jerring-priset delades ut, har vinnaren någonsin varit så oväntad? Ändå var segermarginalen stor, tack vare oss hästmänniskor som kämpar för våran sport. 

Att det var "Roffe" som bar fanan tyckte jag var mer än rätt, fanns det någon annan svensk idrottare som förtjänade det mer? Jag tycker absolut inte det, och inte bara för att jag är hästmänniska. Han har satt den svenska ridsporten så högt upp på kartan det bara går att komma. Han är ju iallafall den enda svensk som legat 1:a på världsrankingen, ja överhuvudtaget (?), i år. Hur skulle någon annan kunna fått bära flaggan? 

Det var inte bara genom Rolf-Göran som ridsporten uppmärksammades. Brasiliens fana bars också av en ryttare, nämligen Rodrigo Pessoa. Det är inte bara i Sverige som vi är stolta över våra ryttare. En annan ryttare som nämdes av kommentatorerna var Eric Lamaze, och då också hans föredetta stjärnhäst Hickstead som så tragiskt avled under en tävling förra året. 

Det var dessa tre ryttare som jag tänkte på att dom nämnde under sändningen, kanske missade jag någon - men jag tycker att det är bra, det är ju iallafall ett rejält steg framåt. 

BILDKÄLLA

Åker till lägenheten klockan 8, eftersom jag har flyttat dit i princip alla mina kläder måste jag dit innan det bär av till stallet. Där är det avslutning för sommarens allra sista läger, vart har egentligen alla dessa veckor tagit vägen? Det är ett nybörjarläger denna vecka, så jag kommer antagligen att hjälpa till att leda och så vidare. 

Beroende på vilken tid detta tar slut så tror jag att jag åker "hem" ett  tag innan jag ska ner till stallet igen och rida Tille. Hur härligt är det inte att kunna cykla fram och tillbaka till stallet som man vill, underbart! Jag har ännu inte varken någon data eller internet i lägenheten, det betyder att det inte blir några live-uppdateringar. Däremot  har jag fixat iordning ordentligt med tidsinställda så bloggen hålls igång. 
Tille och Emma

Nu är jag hemma igen efter en otroligt lång dag, vi har hållt på att flytta och fixat i lägenheten sen klockan halv 8 imorse. Men allt har flytit på bra och om inte allt för länge är den inflyttingsbar, det saknas bara ben till sängen och sedan ska vi tvätta sofföverdrag och så vidare imogon. Sen så, då bor jag i Delsbo stor del av tiden. 

Anledningen till att jag flyttar är för att jag ska börja gymnasiet till hösten. Mina föräldrar och min lillebror (ja, och jag också) har nu flyttat ut mitt i skogen ungefär, vilket gör att det blir väldigt långt till bussar. Därför var den bästa lösningen att flytta till Delsbo där jag har nära till både bussar och stallet.

På vägen hem åkte vi förbi stallet - och jag måsta då självklart stanna och hälsa på Casper. Jag hoppade ur bilen och ropade på honom, gissa vem som kom direkt? Världens bästa långöra♥ Blev kvar där i hagen och kliade honom ett tag, han har börjat lite med det som Petra alltid gjorde - att visa vart han vill bli kliad. Det händer inte hela tiden, men då och då åker mulen iväg till något ställe där det just då kliar. 
En bild från förra veckan.

Under förra veckan, alltså den vecka jag spenderade på stallet var Casper supermysig. På måndagen stod vi i hagen och myste ett tag, mycket kliande = svarta fingrar. Efter det kom han så fort jag gick till hagen, därför måsta ju jag självklart gå dit många gånger, fast jag egentligen inte behövde. Casper blev helt enkelt ännu bättre än han varit förut, han är bäst! ♥

Jag red honom också två gånger under veckan, vi tog även en promenad i slutet av veckan - för att hästarna skulle få röra på sig efter ett hoppass dagen innan, + att jag hade en ordentlig träningsverk. Han skötte sig perfekt hela tiden. Dom gånger det blev fel var det enbart mitt fel, efter att inte ha ridit ett pass på ridbanan blev det en rejäl omställning. Men Casper gjorde precis som han skulle, många gånger även då jag inte gjorde det. 

Hängläppen nr 1