Mysfaktorn var hög

2 timmar ute, på hästryggen, i vårsolen. 
Kan man ha det bättre än så en vanligt onsdagseftermiddag? Skulle inte tro det. Jag skulle tro att hästarna uppskattade turen lika mycket som vi ryttare, frustade som bara den gjorde Jojo och öronen var spetsade hela vägen. Att galoppera fort som attan tyckte dom var riktigt skoj så några sådana blev det längs grusvägarna. 

Vi kom också till ett ställe där vägen var helt översvämmad... Rätt djupt vatten, så det kändes inte som en bra idé att rida där. Dock tänkte vi gå fram för att låta hästarna titta lite på vattnet - snäll som han är tog Jojo några steg ner i vattnet innan jag vände om och han förstod att han inte behövde vada i vatten över knäna. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0