Ridskolehäst på Delsbo kör- och ridsällskap
Född 2004
e. King af Mesballe
u. Tequila
ue. Uplands Bronze
B-ponny 

Ellie är den enda ponny på ridskolan som jag inte har ridit. Inte så konstigt eftersom hon kom dit när jag hade blivit för stor för B-ponny. Därför har jag ingen koll på hur hon är att rida, men hon är väldigt trevlig att hålla på med. Hon har nu börjat komma in mer som ridskolehäst och det går nu bara bättre och bättre på lektionerna. 

Nu har hon börjat tävla tillsammans med Fanny Jonsson och på senaste tävlingen på Tunalid gick det riktigt bra. Det ska bli spännande att följa dom tillsammans i år. 

Ridskolehäst på Delsbo kör- och ridsällskap
Född 2001
e. Dugål
u. Lassas Travina
ue. Troll Jahn (NO)
Kallblods travare 
144,2 cm 

Emm är en jättetrevlig ponny som stått på ridskolan i några år nu. Jag har ridit henne 2 gånger med väldigt blandade resultat. Vissa stunder har det gått väldigt bra och sekunden efter har det gått i 120 km/h. Jag tror det tar ett tag innan man verkligen lärt sig hur man ska rida henne, men på bara dom två gånger jag ridit henne har jag känt en liten förbättring. 

Hon är alltså en ponny med väldigt mycket "power" i. Hon är inte heller den mest lättridna hästen eftersom hon har gått på travbanan och lärt sig att man ska springa när man tar henne i munnen. När man rider henne får man verkligen r i d a  vilket är väldigt bra tycker jag. Det är en perfekt ponny att ha på ridskolan egentligen, det går aldrig sitta och åka för då gör hon lite hur hon vill och då går det gärna väldigt fort. Pågrund av det är hon kanske inte en jättebra ponny för dom allra minsta och mest ovana, men perfekt för dom som har börjat komma lite längre. Har dom mindre barnen ledare fungerar hon bra då också. I stallet är hon otroligt härlig att hålla på med. 

Emm är verkligen en riktig hopponny. Jag kan inte uttrycka mig till punkt och pricka eftersom jag aldrig hoppat henne, men hon verkar hoppa nästan allt man styr på och hon verkar tycka att det är väldigt roligt. Sedan hon kom till ridskolan har hon varit ut på några tävlingar och hon har också varit med i vårat ponnylag. 

Ridskolehäst på Delsbo kör- och ridsällskap
Född 1999 
e. Kej
u. Fina
ue. Lorion
Gotlandsruss 
129 cm 

Urtina, eller "Ärtan" är en liten dam med attityd. Med dom mindre barnen sköter hon sig bra, men kommer det upp någon som kräver att hon ska jobba kan hon käfta emot lite. 

Detta är också en ponny som jag red mycket när jag började på DKRS. Som jag minns det var hon absolut inte en favoritponny, iallafall inte dom första gångerna. När vi däremot lärt känna varandra lite så gick det bättre och jag tyckte att hon var "cool" att rida. Det är nog med det ordet jag fortfarande skulle beskriva Ärtan med, hon är helt enkelt cool. 

Detta är också en ponny som älskar att visa upp sig. Hon kan komma ut från en tävlingsbana, kanske stoppat ut sig på första hindret, och tycka att hon är den absolut bästa häst som jorden någonsin har skådat. Hon kråmar sig något enormt och gör "höga benlyft" på stället. Fast tilläggas bör ju att hon faktiskt dom allra flesta gånger har något att vara stolt över när hon kommer ut från tävlingsbanan, för hoppa det kan hon. Om jag har rätt så har hon tävlat upp till LB i hoppning med bra resultat. Dom gånger jag har sett henne tävla syns det att hon tycker att det är roligt och hon ser ut att leta efter hindren. 

För att gå tillbaka till min och Ärtans relation så tror jag att hon var den första ponnyn jag ramlade av på ridskolan. Våran ridgrupp red på utebanan och Mystik (som var en riktigt fjant på den tiden...) blev rädd för något i gräset utanför och for iväg och fick med sig resten av hästarna. Ärtan drog också hon efter och jag tror hon la av en liten bock för helt plötsligt rullade jag iväg under avspärrningarna som delade av ridbanan. Det var ju snällt tänkt av henne så jag slapp ha massa springande hästar runt mig. Jag gjorde inte illa mig någonstans och skyndade mig att hämta Ärtan som då hade stannat och hoppade upp igen. Den lektionen tror jag att mer än halva ridgruppen ramlade av... 

Ridskolehäst på Delsbo kör- och ridsällskap
Född 1997
Import från Holland 
Svensk ridponny
140 cm

En snällare ponny än Mr Bean får man leta väldigt länge efter. Det kan man verkligen kalla en häst med ett hjärta av guld, han skulle aldrig göra någon något ont med vilja. Han är också en otroligt bra ridskolehäst och passar väldigt bra ihop med dom små försiktiga ryttarna eftersom han är så snäll och lyssnar på minsta lilla. 

Jag själv har inte en så stor uppfattning om hur han är och rida eftersom som jag knappt ridit honom någonting alls. Men som sagt är han väldigt bra barnponny och har också tävlats flitigt på olika nivåer. Han har varit med i DKRS ponnylag i hoppning i både division 1 och två med bra resultat. Han är inte en häst som stressar upp sig över något utan allt går hela tiden väldigt lugnt och stilla.

I stallet är han också en dröm att hålla på med, står som ett ljus och går med på det mesta. Vad mer kan man egentligen önska av en ridskolehäst?  
Nu har han tyvärr varit skadad under en längre tid, men vad jag förstått så är han på bättringsvägen?

Ridskolehäst på Delsbo kör- och ridsällskap
Född 1998
e. Orchards D'Avrances
u. Sonja
Holländsk ridponny 
148 cm 

Oscar är en av få ridskolehästar som jag faktiskt har bilder på, med mig på ryggen. Som en början på detta inlägg bjuder jag därför på några bilder från många år tillbaka: 

Oscar är ridskolans lilla dressyrfjant, samtidigt som han tycker det är roligt att hoppa - fast också väldigt läskigt. Han kan bli riktigt fin i dressyren, men kan också väldigt lätt låtsas att han jobbar. Med dom mindre barnen går han runt och spelar fin fast han inte alls jobbar. Jobbar man honom ordentligt så får man en otroligt fin dressyrhäst - hans travlängningar är rena drömmen... 

Hoppa tycker han som sagt är både läskigt och roligt. Han behöver ett enormt stöd om han ska våga ta sig över hindrena, det spelar faktiskt ingen roll om dom är jättelåga. Har han inte stödet från ryttaren kommer det lätt en grisnit eller ett jättesprång. Däremot har han utvecklas väldigt mycket sen han kom till ridskolan och nu går det mycket bättre. Rider ryttaren på rätt sätt så tycker han att det är riktigt lattjolajban och får han bestämma då så går det gärna i turbofart. 

Jag har inte ridit Oscar alls mycket, nu var det faktiskt ett eller flera år sedan sist. Det är lite tråkigt, men Oscar är inte heller riktigt min typ av häst. Men han är rolig att rida när jag väl gör det. 

Tävlat har han också gjort. Hoppning har han bara tävlat på klubbnivå och låga klasser. Däremot dressyr har han tävlat upp till LA (?) om jag minns rätt och han har också ingått i ridskolans dressyrlag för några år sedan. 

Förutom smeknamnet "Dressyrfjanten" har han också kallats för "Gräshoppan" under en uteritt för några år sedan. Han blir rätt taggad när man rider ut och under den ritten var han extrem. Det var inte så att han gjorde någonting dumt, men några hopp hit och dit blev det allt.

Ridskolehäst på Delsbo kör- och ridsällskap
Född 2000 
Okänd härstammning 
Korsning 
157 cm 

Mystik är en häst på ridskolan som jag inte har ridit speciellt mycket, men jag har en uppfattning om honom så nog ska det gå få ihop ett inlägg. När jag började rida på DKRS så var även Mystik rätt ny och en riktig fjant. Jag kommer ihåg honom som en häst som var rädd för allting på den tiden. Mitt allra tydligaste minne är när han blev rädd för en katt och stack iväg, i princip hela ridgruppen ramlade av för att dom andra hästarna hängde med honom. Själv satt jag på Ärtan och fick snällt tugga grus jag också. 

Nu för tiden har han coolat ner rejält och "fjanterierna" kommer mycket sällan nu för tiden. Nu är han en av hästarna som tävlar mest på ridskolan, i både hoppning och dressyr och han gör det med bra resultat. I år har han startat upp till LB i både hoppning och dressyr tillsammans med Tove. Han har också blivit en riktig stammis på terrängbanan och sköter sig väldigt bra där också, han verkar också tycka att det är riktigt roligt. Han har också utvecklats på ett annat sätt i år, han har nämligen badat på alla ridlägerbadritterna. Dom tidigare åren har han som mest satt en halv hov i vattnet. Men Rebecka tränade med honom innan lägren startade och det lönade sig alltså. 

Mystik är en häst som går med på det mesta och verkligen försöker gör sitt bästa. Hans hoppteknik är inte den bästa, men ändå lyckas han allt som oftast ta sig över hindren. Skulle han vara en människa som hoppar höjdhopp skulle det vara ungefär "jag springer så fort som möjligt, blundar och hoppas på det bästa". Tekniken skulle vara under all kritik, men över skulle han nog ändå komma. 

Han är alltså en tävlingshäst, i både hoppning och dressyr, går bra på terrängbanan samtidigt som han är en väldigt bra ridskolehäst och går lektioner även med dom mindre och orutinerade ryttarna.

Ridskolehäst på Delsbo kör- och ridsällskap
Född 2001
Okänd härstammning 
Svensk ridponny
140 cm 

Nästa ponny att bli presenterad här på bloggen är Evita. Evita kan vara den absolut coolaste ponny jag någonsin har träffat, både till utséende och sättet. Om jag minns rätt var hon också den ponny som jag red först när jag började ta lektioner på ridskolan. 

Hon är en ponny som är otroligt snäll. Alla kan hålla på med henne i stallet och rida henne. Hon är också en häst med två "ansikten" - en perfekt ridskolehäst som är väldigt snäll och lugn, men som kan tagga till med ryttare med erfarenhet. Evita har tävlat mycket med olika ryttare, hon har startat upp till LA och ingått i DKRS division 1 lag. Rider man henne på rätt sätt så gör hon i princip vad som helst. 

Jag har faktiskt ridit henne rätt mycket, men jag kan inte säga att vi riktigt har klickat. 3 avramlingar, på samma sätt alla 3 talar kanske sitt tydliga språk? 2 gånger när vi har hoppat studs på medellinjen och svängde åt olika håll, den andra gånger hoppade vi bana - och svängde åt olika håll. Dessa avramlingar har som ni säkert förstått inte varit Evitas fel, helt och fullt ryttarmissar från mig. Jag har provat på lite olika saker med den här ponnyn, ridit henne på lektioner ett x-antal gånger, tävlat klubbtävlingar i dressyr och jag har även ridit henne på terrängbanan en gång. Det sistnämnda var en upplevelse, Evita förvandlades till en studsboll. Det var inga rejäla bockningar utan hon hoppade på stället - hon tyckte att det var superkul och sökte verkligen hinder. 

Som jag skrev längre upp är hon en väldigt cool ponny. Jag tror nästan man skulle kunna spränga en bomb bakom henne utan att hon skulle reagera märkvärt, okej där kanske jag överdrev, men nästan. Jag minns en gång när jag nyss hade börjat på DKRS - Mystik blev rädd för en katt bredvid ridbanan och stack iväg, runt runt gick det och alla andra hängde på, men inte Evita. Jag själv satt på Ärtan och fick tugga grus, men Evita fortsatte snällt med övningen som vi hållde på med...

Ridskolehäst på Delsbo kör- och ridsällskap
Född 2003
e. 
u.
Förvuxen Shetlandsponny
B-ponny

Turen har nu kommit till den minsta ridskolehästen. En shetlandsponny vid namn Champagne som har vuxit över shettismåttet. Han har nu stått på ridskolan i några år och har växt in i rollen som ridskoleponny, men hans envishet och egna vilja, den är minsann fortfarande kvar. 

För det första måste jag säga att Champagne är en väldigt smart häst, han har med tiden lärt sig vilka han kan göra lite som han vill med. Är det ett mindre barn som vill rida själv på honom så får dom kämpa något otroligt, för enligt Champagne är det ju väldigt onödigt att gå ute på fyrkantsspåret - speciellt om ingen annan häst går precis före honom. Kommer det däremot upp en mer erfaren ryttare så gör han i princip ingenting alls. Ställer man ordentliga krav på honom så kan han sura ihop lite, men ger sig väldigt fort. Har man en gång visat att man kan bli sur på honom, då brukar han gå som en klocka resten av tiden.

Han är tack vare sin envishet en väldigt bra ridskoleponny enligt mig. Rider man inte riktigt ordentligt och är bestämd, då gör han helt enkelt inte som man vill. Det gör att alla barn redan från början får lära sig att rida ordentligt, vilket jag tycker är ordentligt nyttigt. I hanteringen är han otroligt snäll och kan hanteras av alla. Det enda problemet är att leda honom till hagen, när det finns gräs i närheten... slappnar man av ett ögonblick så tar han genast chansen - som sagt, en otroligt smart liten ponny. Dock tycker jag att han har börjat sköta sig bättre på den punkten den senaste tiden. 

Ett tillfälle när man verkligen märker hur otroligt snäll han är i hanteringen är när man ska sätta på hans kroppstrumpa, tillika exemtäcke. Jag tycker det är fantastiskt att dom bara går med på det dag ut och dag in. Dom tre exemhästar, Champagne, Loppan och Ärtan, vi har på ridskolan vet alla precis hur dom ska göra. Dom sticker ner huvudet i öppningen och väntar sedan lugnt på att man ska lirka ut dom. Snällaste ponnyerna! 

Ridskolehäst på Delsbo kör- och ridsällskap
Född 1997 
Okänd härstammning 
Svensk ridponny 
137 cm

Nästa ridskolehäst i listan får bli Rasmus. Ponnyn som då och då får smeknamnet Humlan. En humla borde ju inte kunna flyga, och Rasmus "borde" inte kunna göra som han gör. 

När han går nybörjarlektioner så ser han ofta ut att vara världshistoriens segaste häst, kommer det däremot upp en rutinerad ryttare kan han bli hur fin som helst - i både hoppning och dressyr. Vet man hur man ska göra för att få honom att tagga till, då skulle man nog kunna få honom att göra vad som helst. Rasmus har tävlat mycket i ridskolans hopplag tillsammans med Sandra, dom har startat upp till LA tillsammans. Han har också startat några dressyr tävlingar och även inom dressyren kan han bli sjukligt fin.

Jag har under mina år på DKRS ridit Rasmus väldigt mycket. Dressyr tycker jag verkligen om att rida på honom, det är så härligt att känna när han verkligen börjar trampa på i traven - då känns det verkligen som att sväva fram, en otroligt härlig känsla. För att få honom dit måste man rida som bara attan, men efter det har man en häst som lyssnar på minsta vink. Detta har jag fått känna på några gånger och då känns det verkligen otroligt bra. Att hoppa honom tycker jag däremot inte alls om. Jag har inte kommit på tekniken och det funkar helt enkelt inte. Jag får inte igång honom ordentligt och det blir då världens kråkhopp. 

Rasmus är en ponny med sina egna idéer. Hans "Rasmusar" är välkända, men kan komma som en chock för dom som innan inte har upplevt dom. Han pruttar, sedan flyger han iväg i ett hopp framåt - jag har inte förstått vad han egentligen gör... det ser riktigt roligt ut iallafall, frågan är om han vet vad han gör? Han har också sin egna specialitet när man badar med honom. När man har kommit ut en bit i vattnet, gör han en vändning/resning upp mot stranden. Efter det har han inte bråttom upp alls, så han helt enkelt bara tycker det är roligt när det plaskar. 

Detta är en ponny med två olika sidor, en nybörjarsida och en sida för ridvana ryttare. Han är helt enkelt en väldigt bra ridskolehäst, det är enligt mig precis så det ska vara.

Ridskolehäst på Delsbo kör- och ridsällskap
Född 2001 
e. Taras Thunder
u. Gentle Flash
ue. Springs Nougat 
Dartmoor 
118,8 cm 

Loppan är en otroligt söt, liten B-ponny som nu har jobbat på DKRS under några år. Små barn som gillar fart passar perfekt på henne, för springa fort, det gillar hon. Men om man rider ordentligt kan hon bli riktigt fin och lugn. Jag tror att man behöver hitta knapparna ordentligt på henne för att kunna få henne just lugn.

Jag har bara ridit denna söta ponny en enda gång och det var flera år sedan. Det var när hon och hennes halvsyster Windfall precis hade kommit till ridskolan. Då i början red jag Windy några gånger, dom var inte mycket utbildade, kunde inte galoppfattningar och så vidare. Jag red alltså Windy, men en gång bytte jag och Hanna, som då red Loppan. Det enda jag gjorde var att skritta henne lite. Hon är inte alls lika kraftig som sin halvsyster så jag kände mig alldeles för stor på henne. Det är alltså den enda erfarenhet jag har av att rida Loppan. 

Som jag skrev tidigare är hon en riktigt "fart och fläkt"-ponny. Jag och Gustav har nog aldrig blivit så förvånade som när Gustav skulle tävla henne i Hudik. Loppan gick hur snällt som helst in i transporten och stod blick stilla under tiden vi gjorde i ordning henne, det var inte så förvånande för hon är otroligt snäll när man håller på med henne. Däremot gick hon hur lugnt och fint som helst på både framridning, framhoppning och även inne på banan. Det var nästan så att jag stod utanför banan och tyckte det gick för sakta, så lugn har jag aldrig sett henne. Hon såg liksom ut att tycka det var roligt att vara ute och tävla, hon skuttade snällt över hindrena, samtidigt som hon tog det väldigt lugnt och fogligt. 

I stallet är hon hur trevlig som helst att hålla på med, står lugnt och snällt - det är helt enkelt inga problem.