Solen lyser, det är någorlunda varmt och jag har nyss kommit hem efter en timmes lång skirttur på Tille. En bättre söndag är nog svårare att få. Tille skötte sig exemplariskt och det gjorde han även igår när vi skuttade på hinder på utebanan. 

 

Nu är kameran på laddning och jag är otroligt sugen på att fotografera. När jag har fått med mig lite mat så tar jag med mig den och traskar ner till stallet igen. Jag hoppas att det är någon som ska rida annars blir det enbart på hästarna i hagen. Nya bilder är iallafall att vänta här på bloggen ikväll! 

Idag hoppade jag verkligen upp på den häst jag ställde in i stallet igår. Han var riktigt, riktigt fin redan från början. Ridpasset blev inte längre än en halvtimme med fram- och avskrittning inräknat, mer behövdes inte och jag tror att han var lite trött efter igår. Vi tog en galopp i varje varv och han sökte sig neråt och frustade direkt. 

 

Jag är otroligt nöjd med honom och imorgon ska vi försöka ta oss ut på en uteritt, det förtjänar han verkligen efter ikväll!

...stallet, fixa med Tille och rajda. 
Ikväll/idag är det dressyrträning på stallet vilket betyder att jag har någonting att göra medans Tille's mat ligger i blöt - skoj! Nu ska jag slänga i mig lite mat och sedan byta om. 

Tille var otroligt laddad idag och man märkte verkligen hur det kröp i hela honom när jag gjorde iordning honom, att stå still var enligt honom väldigt överskattat. Tänkte skritta ut honom en bit till att börja med, men framskrittningen ute blev kort. Vi höll oss runt hagarna eftersom han låtsades bli rädd för allt möjligt. 

 

Gick in på banan och jobbade honom ordentligt i skritt ett tag. Det hjälpte och Tille började så sakterliga slappna av, efter det kunde han till och med skritta på långa tyglar ett tag. Fortsatte jobba honom i skritt och trav och han kändes faktiskt väldigt fin. Idag kändes det bara onödigt att försöka arbeta honom i galoppen så jag nöjde mig med att han inte exploderade och for iväg. Så länge han höll ett någorlunda jämt tempo stog jag upp och lät honom galoppera på. 

 

Det verkade uppskattas för det dröjde inte länge innan han börade sänka nacken och slappna av även i galoppen. När jag sedan travade av honom var han riktigt lugn och fin, hoppas att det håller i sig tills imorgon! 

Gammal bild

Nu hoppas jag verkligen att detta blir sista dagen jag är hemma, efter några dagar måste jag erkänna att jag längtar tillbaka till skolan. Från och med igår och ungefär en vecka framåt är jag hästvakt så senare idag ska jag ner till stallet och fixa allt med Tille. Igår blev det ingen ridning eftersom jag inte var pigg alls och det regnade hela dagen. Idag mår jag bättre och solen lyser så jag rida också, vet inte riktigt var eller hur - det måste jag fundera på. 

 

Idag är jag bara hemma, pågrund av huvudvärk och början till förkylning orkade jag inte med skolan idag. Är istället hemma och försöker plugga så mycket jag bara kan. Jag har fått låna morfars bärbara data eftersom mitt internet är överbelastat och inte kommer fungera som vanligt förrän nästa månad... 

...så jag får passa på att blogga när jag är på skolan. Jag börjar klockan 10.00 = det är 50 minuter kvar. Tyvärr går det ingen senare buss än 8.15, så jag har ett x-antal minuter att fördriva här på skolan. Det är gånger som denna man uppskattar datorn något otroligt.

 

Ikväll ska jag ner på stallet och fixa iordning inför tävlingarna i helgen. Tyvärr ska jag åka till Gävle imorgon så jag kommer inte vara på stallet någonting alls. Fast det är som tur är väldigt roligt att kolla på hockey också.

Det är väldigt konstigt, men när jag säger att jag ska ta en bloggpaus blir jag helt plötsligt väldigt sugen på att blogga. Nu kör jag alltså på igen, bloggar så mycket och ofta jag hinner. 

Tisdagar är verkligen den värsta dagen på hela veckan. Gick ut från lägenheten fem i sju imorse och kommer inte komma hem förren runt klockan 5. Jag har nu tre lektioner kvar, spanska sista lektionen... och vad har jag och se fram emot när jag kommer hem? Disk och plugg, jag ska även försöka skicka så mycket bilder som möjligt.

Tiden till att blogga har idag inte funnits. Klev upp vid 10 och gjorde mig ordning sedan åkte jag iväg och "fotade en bröllopsfotografering".... det låter skumt, men jag fotade för att dom snabbt skulle kunna skriva ut bilder och använda ikväll.

 

Efter det var jag på bröllop. Det var verkligen jättefint, detta fotade jag dock inte, däremot fick jag en filmkamera i handen och filmade alltihop. Jag och Douglas var med en ytterst kort stund på festen efteråt och åkte sedan hem och var barnvakt till brudparets två barn. Dom sover sedan en tid tillbaka och nu sitter vi här och väntar på att deras farmor ska komma hit - vi misstänker att det är ett x-antal timmar kvar.

 

Det betyder inte att det blir någon sovmorgon imorgon, klockan 07.00 ringer klockan för att jag ska åka till Ljusdal och fota under en hopptävling. Det är många DKRS-ekipage som ska tävla så det är riktigt roligt. Tyvärr vet jag inte om jag kan stanna tävlingen igenom eftersom det är återträff för våran gamla klass på eftermiddagen - vi får helt enkelt se hur lång tid det tar.

Jag hade tyvärr ingen tid till att göra tidsinställda igår så bloggen står tom idag. Jag har nyss gjort klart en svenska uppgift och har nu bara lunch och idrott kvar - jag uppdaterar när jag kommer hem.

Det är ett tag kvar, men tiden går fort, så snart är det återigen dags för en idrottsgala. Förra årets gala minns väl alla vi hästmänniskor väldigt väl, vår Rolf-Göran Bengtsson fick ta emot svenska folkets pris, jerringpriset. Det ledde till att ridsporten fick en enorm uppmärksam het. Det fanns många som tyckte att det var en total katastrof, medans vi kunde stråla oss i glansen och vara riktigt stolta. Alla kommentarer, artiklar och reportage kanske inte var dom bästa, men uppmärksamhet, det fick vi. Det var vi hästmänniskor som röstade fram "RGB" och det om något bevisar hur många vi faktiskt är. 

Snart är det alltså dags igen och självklart finns det en ryttare som absolut ska bli nominerad. I år är det inte "Roffe" utan Sara Algotsson som jag tycker förtjänar priset efter hennes OS-silver. Om När hon blir nominerad (allt annat vore bara väldigt konstigt...) tycker jag att vi går ihop igen och röstar, vad tror ni folk säger om ridsporten vinner jerringpriset 2 år i rad? 

Dom kanske inte ens vågar nominera "Silver-Sara" med tanke på vilket rabalder det blev förra gången...

BILDKÄLLA

Igår hade jag en ren mardrömsdag på skolan pågrund av schemat, idag var det så nära en drömdag det går att komma i skolan. Började sent och slutade tidigt och inga jättejobbiga lektioner. Däremot har vi börjat jobba ordentligt på lektionerna nu eftersom datorerna fungerar nu. Vi har börjat med inlämningsuppgifter och imorgon är det matteprov som gäller. 

Det som gör detta ännu jobbigare är att jag inte har kommit in i rutinerna. Jag har fortfarande väldigt svårt att somna på kvällarna då jag inte alls är trött, annat är det på morgonen - jag hade kunnat göra mycket för att sova en timme extra...

Ett hett ämne inom ridsporten och som hela tiden är aktuellt, ska man bara säkerhetsväst eller ska man inte göra det. Alla tycker olika och alla gör framförallt olika. 

För min del sitter västen på ungefär 7/10 ridpass. Det är inte något som jag är stolt över egentligen men det är så det är. Jag använder väst när jag rider ut och när jag rider markarbete/hoppar, när jag däremot rider dressyr så sitter den däremot många gånger inte på. Självklart finns risken att det händer någonting även då, men enligt mig är den inte lika stor. Rider jag en häst som jag inte ridit förut och inte vet hur den är så åker västen också på, självklart också om hästen är lite "crazy". 

Anledningen till att jag inte rider med väst när jag rider dressyr? Jag trivs helt enkelt inte helt 100 i min väst utan tycker att den är lite klumpig. När man har ridit fram och blivit "varm i kläderna" så känner jag knappt av den längre, men det är dom där minuterna som den är obekväm och därför inte känns så rolig att ha på sig. En Racesafe skulle mer än gärna få flytta in hos mig redan imorgon... Hade jag verkligen trivts till 100 % i min väst hade jag utan tvekan ridit med den varje gång.

För att snabbt flytta över från mig till elitryttarna. Vissa dressyrryttare har börjat rida med hjälm istället för hatt, hur länge tror ni att det tar innan någon hoppryttare börjar rida med säkerhetsväst? Kommer det någonsin att hända? 

Lillebror, Mamma och Pappa - alla har dom haft någon kontakt med hästar, och visst har det dokumenteras! Jag tror bestämt att vissa njöt av det mer än andra.... (syftar då mest på pappa)

 

 
 

Fick igår kommentaren om att jag hade liknande hårär som mina favorithästar - och visst stämmer det. 
Mörk häst = Mörkbrunt hår, Ljus häst = Blont hår

Håret är flätat och kläderna är framlagda, det betyder att jag kan ta sovmorgon till klockan 7 imorgon. Jag har också fixat 3 tidsinställda inlägg som kommer upp, bland annat bilder på min familj tillsammans med hästar. Snart ska jag krypa tills kojs för att vara riktigt utvilad imorgon! 

06.50 - Går hemifrån 
17.05 - Öppnar dörren och kommer hem igen

Ingen vet hur jag ska stå ut med dessa tisdagar, speciellt när det kommer vara mörkt när jag åker och när jag kommer hem. Fast, med just detta schema ska jag endast stå ut i 4 veckor till sedan börjar en ny period och våran grafiska kommunikation. Det betyder att jag har sovmorgon varje dag, underbart! Däremot kommer vi inte slippa våran sista timme, spanska, och därför behöva gå till 16.00 varje tisdag läsåret ut. Men, jämför man med högstadiet så har jag nästan ett bättre schema nu, så jag borde inte klaga. 

Det är svårt att hinna med bloggen när jag inte är hemma. Idag åkte jag också direkt till mormor och morfar för att fira morfar som fyller år imorgon. Fast enligt mig så har uppdateringen ändå hållt en bra nivå under dagen. Jag ska verkligen fortsätta göra minst 2-3 tidsinställda kvällen innan. 

Ridskolehäst på Delsbo kör- och ridsällskap
Född 1998
e. Orchards D'Avrances
u. Sonja
Holländsk ridponny 
148 cm 

Oscar är en av få ridskolehästar som jag faktiskt har bilder på, med mig på ryggen. Som en början på detta inlägg bjuder jag därför på några bilder från många år tillbaka: 

Oscar är ridskolans lilla dressyrfjant, samtidigt som han tycker det är roligt att hoppa - fast också väldigt läskigt. Han kan bli riktigt fin i dressyren, men kan också väldigt lätt låtsas att han jobbar. Med dom mindre barnen går han runt och spelar fin fast han inte alls jobbar. Jobbar man honom ordentligt så får man en otroligt fin dressyrhäst - hans travlängningar är rena drömmen... 

Hoppa tycker han som sagt är både läskigt och roligt. Han behöver ett enormt stöd om han ska våga ta sig över hindrena, det spelar faktiskt ingen roll om dom är jättelåga. Har han inte stödet från ryttaren kommer det lätt en grisnit eller ett jättesprång. Däremot har han utvecklas väldigt mycket sen han kom till ridskolan och nu går det mycket bättre. Rider ryttaren på rätt sätt så tycker han att det är riktigt lattjolajban och får han bestämma då så går det gärna i turbofart. 

Jag har inte ridit Oscar alls mycket, nu var det faktiskt ett eller flera år sedan sist. Det är lite tråkigt, men Oscar är inte heller riktigt min typ av häst. Men han är rolig att rida när jag väl gör det. 

Tävlat har han också gjort. Hoppning har han bara tävlat på klubbnivå och låga klasser. Däremot dressyr har han tävlat upp till LA (?) om jag minns rätt och han har också ingått i ridskolans dressyrlag för några år sedan. 

Förutom smeknamnet "Dressyrfjanten" har han också kallats för "Gräshoppan" under en uteritt för några år sedan. Han blir rätt taggad när man rider ut och under den ritten var han extrem. Det var inte så att han gjorde någonting dumt, men några hopp hit och dit blev det allt.

...som följde mig under hela min gymnasietid.

Denna händelse inträffade redan i 7:an. Vi hade idrott och våran klass var tillsammans med A-klassen och lekte olika lekar. En lek gick ut på att klasserna hade en varsin tjockmadrass och skulle flytta den från den ena kortsidan till den andra genom att tre och tre kasta sig på den. 

Jag tror inte att jag tänkte överhuvudtaget, min taktik var iallafall den allra sämsta. På något vis lyckades jag para ihop mig med dom två snabbaste killarna i klassen och det gick som det gick. Jag hängde inte alls med på noterna, men jag kan försvara mig med att madrassen låg stilla, precis där jag landade när jag kastade mig emot den. Problemet var att när jag hoppade så landade dom. När jag sedan landade hade dom redan flyttat madrassen en bit framåt och där jag landade fanns det ingenting... jag landade alltså med ansiktet först rätt ner i golvet. 

Som tur var gjorde jag knappt illa mig alls. Jag skrapade upp knäna lite och jag har fortfarande ärr efter såren, men ansiktet klarade sig mot alla förmodan helt utan en skråma. 

Vad tror ni mitt smeknamn blev efter detta? "Fäjsarn" var namnet! Eftersom A-klassen var med när det inträffade var det inte bara min egen klass som kallade mig för detta och jag tror även att det spred sig till C-klassen till slut. Detta var inte heller enda gången jag ramlade under högstadietiden, var det inte någon av killarna som gjorde allt för att få mig att återigen "fäjsa" så gjorde jag det helt av egen maskin, klantig som jag är.

Jag blev så van att bli kallad "Fäjsarn" och reagerade så fort någon sa namnet, vilket gjorde att alla tyckte att det var ännu roligare. För att bjuda lite på mig själv så står jag skriven som Victoria "Fäjsarn" Mickelsson på våran skoltröja. 

Ungefär så här, fast framlänges....

Idag hade Casper två olika sidor under ridlektionen, en när vi hoppade fram och en annan resten av lektionen. I början tyckte han att han skulle få bestämma i vilken fart allt skulle gå i, han var helt enkelt alldeles för "lattjo". Som tur var höll det inte i sig så länge utan sista gången vi hoppade linjen gick han fint och lyssnade tillbaka. Jag börjar känna att jag verkligen vet hur jag ska rida honom beroende på vilket humör han är på, härligt! 

När vi sedan skulle hoppa en bana kändes det väldigt bra faktiskt. Vi kom inte perfekt på alla hinder, men han hoppade ändå bra och jag kunde följa med honom ordentligt. Kom vi nära hann han ändå upp och behövde han hoppa av lite längre ifrån gjorde han det.
Det blev ett väldigt bra avslut på en ridlektion som började lite knackigt, andra gången vi hoppade banan kändes till och med ännu bättre och han lyssnade super både framåt och bakåt. 

Dagen innan Petra flyttade till sin nuvarande ägare var vi ute på en liten tur. Mamma följde med med kameran vilket jag är otroligt tacksam över. Vi red inte alls långt utan till en liten "backe" där vi red fram och tillbaka några gånger, vi avslutade med ett galopprejs och vände sedan hemåt.
Inget komplicerat, men jag tror vi båda hade riktigt roligt. Hon skötte sig iallafall superbra och lyssnade på minsta lilla hjälp, med öronen spetsade hela tiden.

En anledning, som faktiskt är väldigt stor, till att jag fastnar för en hästblogg är själva hästen. Om hästen som bloggen "handlar om" har en speciell utstrålning, utséende eller någonting annat så blir det väldigt mycket roligare att gå in på bloggen. Det ska verkligen vara så att man blir överlycklig när det har kommit upp nya bilder. 

Det finns några "blogghästar" som jag verkligen har fastnat för, till exempel: 
Sara Carlsson's Cabi. En otroligt söt och charmig ponny som verkar vara superrolig att rida. Jag tror det är en ponny som charmar alla med sitt urgulliga utséende. 


Johanna Grant's "Fiffi". Detta är enligt mig en ponny med en otrolig utstrålning. Hon är inte heller riden länge alls, men ser ut som hon aldrig gjort annat - tänk om man var liten igen...


Caroline Bågfeldt's Chuck. En annan ponny med ett lite "annorlunda" utséende som jag verkligen fastnar för. 

Jag har mått skit hela dagen vilket innebär att disken fortfarande står kvar... jag ska nu göra allt för att bli piggare så att jag orkar med skolan imorgon. Jag vill verkligen inte missa något såhär i början, men mår jag som jag gör nu är jag osäker på om jag orkar. Nästa problem är ju att jag har ridlektion imorgon kväll = jag måste orkar med skolan... 
Världens bästa och finaste, den oredigerade bilden till trots. 

Jag kan börja detta inlägg med att jag tror att jag börjar bli sjuk... ont i huvudet och halsen, mindre trevligt. Annars så har jag mycket som ska fixas idag. Jag ska diska, städa och sedan plugga. Vi har gått i skolan i bara några veckor, men vi har redan fått uppgifter i många ämnen som ska göras hemma. 

 
 
 
 

Gårdagen spenderades först på skolan, sedan hem en snabbis och efter det tillbaka till hudik för att gå på marknaden. Resten av kvällen var jag alltså där tillsammans med underbara vänner. 

Jag kan ju också tala om att jag inte åkte en enda karusell... Gisela och Jennifer började med den värsta, hur hög som helst och den gick 130 km/h (?) - precis innan dom skulle åka var det någon som spydde I karusellen. Efter det var jag inte så sugen på att åka någonting längre. 

Det märks så väl att jag ännu inte har kommit in i rutinerna, jag är hur trött som helst den sista lektionen sedan på eftermiddagen/kvällen. Nu är iallafall kvällens plugg avklarat och jag ska bara ta det lugnt i några timmar. Mamma är här just nu så hon får fixa inbakade flätor, vilket innebär att jag kan sova en halvtimme längre imorgon. Jag skulle ge mycket för att ha platt hår.... 

Ridskolehäst på Delsbo kör- och ridsällskap
Född 2000 
Okänd härstammning 
Korsning 
157 cm 

Mystik är en häst på ridskolan som jag inte har ridit speciellt mycket, men jag har en uppfattning om honom så nog ska det gå få ihop ett inlägg. När jag började rida på DKRS så var även Mystik rätt ny och en riktig fjant. Jag kommer ihåg honom som en häst som var rädd för allting på den tiden. Mitt allra tydligaste minne är när han blev rädd för en katt och stack iväg, i princip hela ridgruppen ramlade av för att dom andra hästarna hängde med honom. Själv satt jag på Ärtan och fick snällt tugga grus jag också. 

Nu för tiden har han coolat ner rejält och "fjanterierna" kommer mycket sällan nu för tiden. Nu är han en av hästarna som tävlar mest på ridskolan, i både hoppning och dressyr och han gör det med bra resultat. I år har han startat upp till LB i både hoppning och dressyr tillsammans med Tove. Han har också blivit en riktig stammis på terrängbanan och sköter sig väldigt bra där också, han verkar också tycka att det är riktigt roligt. Han har också utvecklats på ett annat sätt i år, han har nämligen badat på alla ridlägerbadritterna. Dom tidigare åren har han som mest satt en halv hov i vattnet. Men Rebecka tränade med honom innan lägren startade och det lönade sig alltså. 

Mystik är en häst som går med på det mesta och verkligen försöker gör sitt bästa. Hans hoppteknik är inte den bästa, men ändå lyckas han allt som oftast ta sig över hindren. Skulle han vara en människa som hoppar höjdhopp skulle det vara ungefär "jag springer så fort som möjligt, blundar och hoppas på det bästa". Tekniken skulle vara under all kritik, men över skulle han nog ändå komma. 

Han är alltså en tävlingshäst, i både hoppning och dressyr, går bra på terrängbanan samtidigt som han är en väldigt bra ridskolehäst och går lektioner även med dom mindre och orutinerade ryttarna.

 

Nu har det gått ett tag sedan jag köpte dessa byxor, när jag och min familj var på Gekås i början av sommaren. För det första tycker jag fortfarande att dessa byxor är riktigt snygga. Dom har också hållt väldigt bra och jag kan inte hitta några tecken på att dom börjar bli utslitna, så att kvalitén ska vara dålig bara för att man köper det på Ullared kan jag inte hålla med om. Jag för min del tror inte det finns några som helst ridbyxor som håller "för alltid", om man använder dom flitigt. Det har jag gjort med dessa sedan jag köpte dom, det är absolut dom som jag rider mest med. 

Ska jag klaga på något är det att dom är otroligt stela när dom är nytvättade - fast det tycker jag att alla helskodda är. Efter ett ridpass förvandlas dom till riktigt bekväma. Därför gäller det att planera. Att efter en tvätt rida en lektion på stallet/på ridbanan skulle nog inte funka. Därför använder jag dom då istället när jag rider ut, man behöver inte vara riktigt lika smidig då. Sammanfattningsvis tycker jag riktigt mycket om dom, favoritbyxorna!

Efter att ha suttit i lägenheten hela dagen började jag bli riktigt rastlös, så då bar det av ner till stallet. Det är riktigt segt att min cykel varken har någon luft i däcken eller några bromsar, det betyder att jag får gå överallt för tillfället. Som tur var fick jag åka med Gustav hem. 

Nu är jag alltså hemma igen och fast framför datorn igen. Letar kläder i min överfulla garderob, men kan ändå inte hitta något att ha på mig imorgon - hur kommer det sig att det alltid är så? Något mer än det ska jag inte göra ikväll. Däremot blir jag nog kvar framför datorn ett tag, för jag börjar först 9.20 imorgon. Kan man annat än älska gymnasiet dagar som denna? Att lektionerna under dagen inte är dom roligaste gör inte så mycket när man får sovmorgon. 

Mina bilder, som jag har fotat, skickar jag till alla som vill ha - gratis. Bilderna får sedan användas till lite allt möjligt, läggas ut på bloggar, hemsidor och så vidare - så länge min logga finns kvar på bilden. Annars är det absolut inte tillåtet, alltså olagligt. 

Skulle man av någon anledning vilja ha en bild på sig och sin häst utan logga, då är det bara att säga till mig. Man kanske vill sätta upp en bild på väggen och då är det kanske inte så kul att ha mitt namn/bloggnamn skrivit på bilden. Då kostar det däremot en liten peng. Min betalning för bilderna annars är att jag får reklam, både för mig som fotograf och till bloggen. Men vill man ha en bild utan logga, säg till så kan vi komma överens om resten. 

Första sovmorgonen på en vecka, så skönt att vakna och känna sig utvilad. Idag ska jag inte göra någonting alls vad jag vet just nu... även det känns skönt efter en fullspäckad vecka. Jag har lite bilder som ska skickas, men mer än så är det inte. Jag måste verkligen fota nya bilder snart också, det var ett tag sedan. 

Hemkommen efter en mysig och smidig kvällsstalltjänst. Hur mysigt är det inte att fixa med hästarna på kvällen? Gå till hagen och ropa på hästar som kommer och möter en direkt (man kan ju låtsas att det inte bara är för maten...). Fixa med täcken samtidigt som man lyssnar på hästarnas rofyllda tuggande. Underbart! 

Jag har verkligen haft fullt upp dom senaste dagarna... mitt strukturerade liv blev allt annat än vad jag hade planerat, det blev kaos! Men just nu saknar jag bloggen något otroligt så jag ska göra mitt allra bästa för att starta upp den återigen. Idag är det stalltjänst som gäller, men vi har delat upp passen så att jag och mamma enbart har morgon och kväll.