I dom allra flesta sporter är målsättningen att alla ska tävla med likadana förutsättningar, det är något som aldrig kommer inträffa i ridsporten. Pengar, för att köpa superhästar är inte allt, men det är otroligt mycket - och på den punkten kommer det aldrig bli rättvist mellan alla världens ryttare.

Detta är något som märks mest på mindre tävlingar. Har man kommit upp på elitnivå så har dom allra, allra flesta sponsorer och otroligt bra hästmaterial. Detta inlägg skriver jag inte för att klanka ner på varken dom som har råd att köpa dom där superhästarna, eller på dom som inte har det. Detta är mer en hyllning, till båda parter. Jag är faktiskt imponerad av alla som tävlar, vilka förutsättningar dom har. Enligt mig finns det ingen häst som man bara kan gå in på en hopp- eller dressyrbana och bara styra - det krävs alltid något mer. 

Om man nu har föräldrar som har råd att köpa hästar som redan gått ett x-antal SM med bra resultat, hästar som alla vet vilka dom är och har sätt förut, då krävs det mycket av den nya ryttaren. Det krävs mod, nerver och en ödmjukhet. Mod och nerver krävs för att man överhuvudtaget ska våga sig in på tävlingsbanan, för många blickar kommer att vara riktade mot detta ekipage. Alla vet att hästen kan, men frågan är om den kan med den nya ryttaren - det är den frågan alla vill ha svar på. Den nya ryttaren kanske inte alls rider på samma sätt som den gamla och då krävs det tålamod och ödmjukhet. Som ryttare kan man inte kräva att hästen ska gå in och leverera samma resultat med en ny ryttare som rider på ett annat sätt. Det kan ta lång tid att lära känna varandra. 

I det läget tror jag att man verkligen måste strunta i vad andra säger. Snacket startar säkerligen väldigt fort: "Kolla, där är hästen som hoppade SM förra året... usch vad dåligt hon/han rider!" eller "Hur kunde "hon/han" sälja hästen till den där ryttaren, dom kommer aldrig komma tillbaka till samma nivå..." Detta är bara några exempel, men snacka, det kan vi hästmänniskor väldigt bra.

En annan ryttare får en väldigt grön häst som aldrig har tävlat förut. Där gäller det att börja från absoluta botten och klättra uppåt. Skillnaden här, det är att blickarna utifrån kommer vara riktade åt andra håll. Detta ekipage kommer kunna traggla runt på låga nivåer utan, dom kan misslyckas och lyckas, men inte många kommer lägga märke till dom. Även om denna ryttare också kämpar otroligt hårt, på ett helt annat sätt så gör den det i skymundan. Det tror jag kan vara otroligt skönt, att helt enkelt få ta det i sin egen takt och slippa all press. 

Men det som gör det orättvist det är att när ryttaren lärt sig rida den rutinerade hästen, då ligger den många gånger långt före den som började med en grön häst och det kan ta länge innan den kommer ikapp. Denna ryttare kan rida många fina och felfria rundor, utan att vinna. En grön häst vill man ju oftast inte satsa allt för mycket med i omhoppningen, medans man kan göra det med en rutinerad. Även här kommer den ena parten hamna i skymundan, fast den gör minst lika bra resultat - fast inte så snäva svänger eller gasar så mycket.

Om jag skulle få välja något av detta så skulle jag välja den gröna, orutinerade hästen. Jag skulle tycka det var väldigt roligt att vara med från start och utvecklas tillsammans med hästen. Framförallt vet jag inte om jag skulle klara av att tävla en häst som alla visste vem det var, jag skulle klara mig väldigt bra utan alla blickar. Frågan är om det inte lönar sig i längden också, att få kämpa det där lilla extra... det beror nog helt på vad som passar en bäst.

Som avslutning vill jag säga hur imponerad jag är av alla tävlingsryttare, oavsett häst, nivå eller något annat. Jag är speciellt imponerad av dom som rider fina, lugna och välplanerade ritter gång efter gång och alltid leverar det eftersom det är det hästen behöver. Självklart förstår jag också att det är kul att satsa för att vinna, men då ska både häst och ryttare vara redo. 

Jag märkte nu att detta inlägg riktar sig mest mot hoppning, men självklart gäller det också dressyr eller någon annan ridsportgren. 

Ryttarna på bilderna har inget med inlägget att göra.